Vardag Deluxe

God Jul!

2010-12-23T10:14:00.002+01:00

Önskar Edvin & Klara.
Och deras sönderrenoverade föräldrar som nu ger sig några dagars välförtjänt julledighet innan flytthetsen tar vid i mellandagarna...

Varm kram från oss alla till er alla!

Grattis morfar!

2010-11-07T22:25:00.003+01:00

Önskar Edvin och Klara. Och deras mamma och pappa.
Vi tycker om dig. Du är fin!

Blir han sjuksköterska? Läkare?

2010-11-02T20:58:00.009+01:00

Hela familjen har spenderat dagarna två på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Skönt nog fick vi spendera natten på "patienthotell" dvs vanligt hotell betalt av landstinget. Edvin skulle sövas och röntga öronen, samt göra hörselundersökningar i narkos.

Hu, gruvat mig för detta... Och jag har varit allt annat än balanserad under vistelsen. En del obearbetade känslor kring barn med slangar och rör och ynklighet och litenhet...

Men Edvin, han har stortrivts (Klara också) och varit på ett strålande humör hela tiden. Inte ens ett litet hungergnäll trots att han var tvungen att fasta från kl 04.00. fram till undersökningen 12.15.

Antar att miljöombyte med stort lekrum, massa spring i korridorerna och en vit rock gjorde sitt. Och kanske kände han att han hade en väldigt orolig mamma som han inte ville oroa i onödan. Eller så har han helt enkelt redan funnit sitt kall - ett yrke i en vit rock i sjukhusmiljö?

Tilläggas bör att vi ännu inte sett röntgenresultatet. Och att hörselundersökningen visade typ samma som tidigare, dvs. relativt bra hörsel i "basen" och ingen alls i "diskanten"(hör vokaler inte konsonanter, typ).

Ettåringar!

2010-10-29T21:44:00.003+02:00

Vi har ettåringar i huset! Klara och Edvin, Hipp hipp hurra!
Och vilken fin dag vi har haft! Lugn, häng, vila, lek, favoriträtter, tårta och mys.

Fast det känns rätt galet, ett år. Ett år! Vart tog det vägen. Ett oerhört innehållrikt, extremt, fantastiskt, läskigt, berg-och-dalbane-aktigt, hisnande, storslaget år, fyllt av två nya liv. Föräldraskapet bjuder på den stora kärleken, och den stora rädslan.

Är oerhört obeskrivligt tacksam.

Och stolt.

Över barnen. Men, även över mig själv. Och över Henrik. Klapp klapp på axeln. Hurra för oss. Vi har fixat det första året. Utan instruktionsbok. Utan karta.

Ett år som familj. Fint.

Ofungerande mobil. Först panik, nu lättnad.

2010-10-17T22:02:00.006+02:00

Igår kväll slutade min mobil plötsligt att fungera. Eller snarare displayen. Och en mobil utan display är mer eller mindre dödförklarad.

Det känns såklart inte lugnt.

Men den verkliga paniken har bestått i att jag inte backat upp alla foton och filmer, som jag borde ha packat upp för femtioelvamiljoner år sedan. Och då gäller det inte några random pictures. Nej, vi snackar de enda bilderna på Klara som nyfödd, på BB.

Var ju så att Henrik var med Edvin, och jag ensam med Klara. Så de där klassiska bilderna på de nyfödda små undren och deras slitna mödrar/fädrer blev liksom aldrig tagna för oss.

Förutom med min mobil.

Kris och panik.

Men det löste sig alldels nyss. Jag gjorde en desperat djupdykning i gömmorna, hittade en mojjäng för minneskort, och den stora lyckan infann sig när samtliga bilder uppenbarade sig på datorskärmen.

Phu!

Har fortfarande en ofungerande mongomobil. Men hey, det går ju att fixa ny. Until then så får jag kommunicera som man gjorde förr i tiden, och nuförtiden - utan mobil, men med facebook, mail, msn, skype och blogg...

Nu walk down the memory lane...

Det bara hände...

2010-10-14T20:43:00.004+02:00

...helt plötsligt satte hon sig på den gröna mojjängen....

Av och på, om och om igen...

...under tiden befann sig Edvin i sin egen pilliga lilla värld...

Ur sirapsträsket

2010-10-14T11:00:00.002+02:00

Åh, jag känner äntligen hur min hjärna börjar tagga upp, komma igång, fungera.

Det har varit rätt illa rätt länge. Den där trögheten som inföll i samband med amningen har liksom aldrig släppt. Det apatiska, bortkopplade läget har blivit vardag. Och en källa till depression light.

För det känns lite lätt hopplöst när man skriver 2Do - lists i ett desperat försök att åstadkomma något. Och sedan ständigt glömmer att kolla på listan.

För att inte tala om den helt obefintliga slutledningsförmågan. Som att jag helt plötsligt en dag saknade en liten glasskål, den stod ju inte på sin plats i skåpet. Tittade i disken, inte där heller. Och därefter i minst 2 månader faktiskt frågat mig om vi inte har spöken i huset ändå/okända kleptomaner.

Samtidigt har jag haft en liten glasskål stående i skafferiet, fylld av nötter. Som jag dessutom smaskat dagligen i jakt på energi.

Igår kopplade hjärnan. Aha - samma skål, det är här den är!

Och hela veckan har jag kommit ihåg att göra grejer, både med och utan 2Do-list.
Som att ringa viktiga samtal till diverse hantverkare.

Peppar peppar, men jag tror jag är på väg tillbaka.

Thank god för huset!

Kampen om en strumpbyxa

2010-10-13T21:28:00.004+02:00

Tur för Klara att Edvin distraherades av teven...

Slit - Ett sätt att bygga muskler.

2010-10-12T17:23:00.004+02:00

Har precis passerat 37 trappsteg, upp, in med ett barn i bärsele på ryggen, ett barn på höften, och tre matkassar i händerna. Allt pga griniga snoriga barn, som inte kan släppa sin mor ur sikte utan att få en grinattack av svårare art.

Thank god för huset.

Att få lämna, släppa, känna trygghet och längtan

2010-10-10T19:44:00.001+02:00

Det är en fantastisk känsla att få lämna, släppa, känna trygghet och längtan.

Att veta att bästa pappan gör det bra, klarar det. Att uppleva sug efter de små kropparna, ljuden, lukten, leenden, uttrycken, utbytet.

Ett hej då, älskar er.

En kort resa, ett tillfälle att klä upp sig, en minglig afton, kära vänner, en tyst natt, en sovmorgon, en långfrukost, samtal, te och pannkakor.

Andrum. Tid att tänka klart tankar. Att inspireras. Hämta kraft. Perspektiv.

Och nu hemma igen. Hemma i Gävle.

Snart, hej! Jag älskar er.

Tjejklassikern del 2 - Tjejloppet

2010-09-27T21:50:00.004+02:00

Plats: Lidingö
Uppdrag: Löpa 1 mil.
Bana: Uppför, nedför, uuuuuppför, neeedför, uppför, nedför, uuuuuuuuppför, nedför, etc.

Före:

My partner in crime, Mia. Laddade inför startskottet.
Höga på pasta, nötter, vatten och sliskig sportdryck.

Efter:

Utpumpade efter loppet. Nu högröda. Och nöjda.

Mission Completed.

Note to self: Det går att gå sig i form. Men, det räcker inte inför Tjejvasan...

Här blir det trädgårdsfest

2010-09-27T21:32:00.002+02:00

I sinom tid.

Inte alltid som det ser ut

2010-09-20T16:34:00.002+02:00

Man skulle kunna tro att jag har slutat blogga.

Men det har jag inte. Har bara tagit en oplanerad paus. Inte haft lust. Och unnat mig att inte göra något jag inte har lust för. Kan sammanfatta den senaste tidens vardag, med bajstramp och champagne (läs ups and downs).

Bajstrampet behöver vi inte orda om.

Mer intressant med källor till champagne.

Och störst av allt är husköpet!

Upp och ner, ner och upp...

2010-09-07T21:48:00.003+02:00

Mer...

2010-08-24T19:46:00.001+02:00

... har precis upptäckt att ytterligare ett plagg är borta. Denna gång en svart tub topp/klänning från American Apparel. När ska det sluta?!?

Fem minuter med Klara

2010-08-23T21:00:00.003+02:00

Efterlyses!

2010-08-23T19:27:00.003+02:00

Alltså, jag blir GAULEN! Har länge känt att min hjärna inte funkar. Närminnet är bortblåst och förvirringen högst närvarande. Har hur många exempel som helst på detta, men det senaste och mest frustrerande är att jag den senaste veckan börjat sakna plagg efter plagg efter plagg. Det är ett gäng kläder jag inte hittar!

Har precis finkammat och storstädat garderoben för att säkerställa att de saknade plaggen inte smugit sig in i någon konstig vrå. Men icke. Borta! Puts väck! Och det är stört irriterande!

Börjar undra om det kanske spökar? Om våra grannar är kleptomaner? Eller om jag misstagit en klädpåse för en blöjpåse och slängt den?

Minsta gemensamma nämnare för alla bortblåsta plagg, exklusive en älskad sjal som försvann efter en promenad i fredags, är att de varit med i semestesterpackningen. Således är det plagg jag faktiskt tycker mycket om och använder. Inte dyra plagg. Bara älskade plagg. Och följaktligen är det ännu mer irriterande att de är borta!

Följande is missing:

Ljuslila halvlångt linne, Indiska
Svart "löst" linne med tunna axelband och blombrodyr, HM
Svart halvlångt "löst" linne, Vera
Svart tight linne med tunna axelband, (glömt märket)
Svart/vitrandigt linne, Indiska
Gulrutiga shorts, HM
Svarta korta leggings/"cykelbyxor", Gina Tricot
Gråmelerade långa leggings, Åhlens
Svarta leggings, HM
Svart klänning i A-modell, HM

Någon som mot all förmodan sett något?

I´m desperate.

Regnet det bara öser ner...

2010-08-18T11:25:00.003+02:00

Det regnar så som det snöade i vintras, med andra ord - det vräker ner!

Om man skulle spela in en regnscen i en film, så bjuder Gävle på idealiska förutsättningar en dag som denna. Och i ett vips blev det tok mycket höst.

Känns overkligt att helgen bjöd på strålande sol och värmeslagsframkallande temperatur och att vi i förrgår var på ljuvliga Rullsand.

Måste suga på sommaren lite till...

Det Klara gör ska Edvin också göra

2010-08-17T19:02:00.001+02:00

Och vice versa. Än så länge håller de ihop... undrar hur länge det varar?

Ladugård Deluxe

2010-08-11T20:14:00.021+02:00

Vi har ägnat oss åt härligheter i semesterfirarstil. Som att roadtrippa till Laholm via Marstrand och härliga familjen Hansson/Amlöv, följt av att under en vecka hänga i Bökeberg, styra upp Gammelhuset, bygga bar i Hönshuset och pimpa Ladugården. För att vecka två emigrera till stuga i Mellbystrand, heldagshänga med Anna, grillkvälla oss, bjudas på härlig båtutflykt, göra beachen, och sist men inte minst styra upp det som skulle avrunda vår västkustsession för denna gång - mitt 30 årskalas.

Det gick under namnet Ladugård Deluxe. Bökeberg var platsen. Mor var barn- och matansvarig, far grillmästare.

Vännerna kom, tälten riggades, låtlistorna styrdes upp. Och det var mingel, mingel och mingel. Också intogs Ladugården. Och det bjöds på mat. Och sittdans. Och fuldans. Sedan drog vi till baren i Hönshuset, doppade oss i badtunnan, svalkade oss i kräftdammen, drog åter på oss festutstyrseln och mingeldansade oss fram i natten.

Tack mor, far, övrig familj och alla helt fantastiska, underbara vänner som infann er i Bökeberg och gjorde festen precis så som jag önskade den!

Här följer ett utdrag ur arkivet!

Poolhäng

2010-07-13T22:15:00.004+02:00

Det spelar ingen roll att vi spenderat hela dagen på stranden. En svettig biltur senare, så är det poolen som gäller.

Alternativt helgnöje

2010-07-13T21:19:00.011+02:00

I lördags ägnade jag mig åt att roadtrippa 25 mil till Vansbro, simma 1 km motströms i Västerdalälven och sen köra hem igen. Tjejsimmet - check!

Det var kallt, det var jobbigt, det var kul och det väckte revanchlust. Mot mig själv. Simmade otränad och otaktiskt. Körde på och gav det jag hade, men ändå - det går snabbt från "jag ska bara genomföra" till "jag hade kunnat göra det bättre". Knäppt men sant.

Fast det är kanske bra att påminna sig om de exeplariska förhållanden som rådde - 18,6 grader i vattnet. Händer sällan. Och medan jag låg där och plaskade och kämpade så lovade jag mig själv att det riktiga vansbrosimmet, alltså 3 km, det ska jag ALDRIG simma.

Men nu, hemma, varm och torr, så glömmer man snabbt.

Får se om det blir ett återbesök i Vansbro. Nästa utmaning blir i alla fall tjejloppet i Lidingö den 26 september, följt av tjejvasan i mars och tjejvättern i juni.

Tjejklassikern is on! Wohoo!

Rekade banan inför loppet. Säkerhetsbrygga utmed kanten och vattnet såg snällt ut. Hade förväntat mig en mindre fors. Bra för sinnet.

Målet. En handikappramp ner i vattnet. När jag väl gick i mål, så ville jag krypa upp...

Starten. Varje startgrupp fick 10 min uppvärmning. Och i varje startgrupp ingick minst en pantertant.

Simmarna började med att korsa Vanån, sen rätt in i Västerdalälven. Går inte att skymta målet trots att det är raka spåret.

Laddade inför loppet! Min medsimmare är min svägerska Cissi, som hoppade på när det stod klart att min co swimmer Mia fått halsfluss - grymt! Dessutom simmade hon skitfort!

Överlevande med mycket ömma armar.

Svettigt och kladdigt.

2010-07-03T21:54:00.012+02:00

Vår lägenhet är extrem. Svinkallt ute - svinkallt inne. Svinvarmt ute (läs idag) - svinvarmt inne (kl 22, 27 grader).

Så som man önskar

2010-06-27T21:42:00.012+02:00

Regn på midsommarafton känns som en svensk klassiker. Och det obligatoriska regnet inföll även denna midsommarafton, men det var på dagen. Midsommarstång och dragspelsmusik ställdes in.

Men, ute i skärgården. Där blev det så som det aldrig blir. Det blev sol sol sol. Och vi bjöds på glittrande hav, klarblå himmel, obefintliga vindar, glada barn, glada vuxna, god mat, god dryck, danssessioner, musik, och brygghäng tills gryningen.

Helt fantstiskt underbart.
Nu är det sommar!

Tackar den eminenta värden för den underbara midsommaraftonen.

Midsommarhälsning

2010-06-25T10:12:00.005+02:00

Har invaderat Henriks föräldrahem för att fira midsommar i ljuvliga Hälsingland. Snart blir det lunch följt av dans, midsommarstång och dragspelsmusik. Sedan blir det mingel, mat och övernattning i skärgården. Fint.

Än så länge lyser solen och det blåser varma sommarvindar. Bäst att njuta så länge det varar...

Önskar alla fina, härliga bästingar en riktigt skön helg! Varm kram

Edvins hörisar

2010-06-17T22:40:00.006+02:00

Idag har Edvin och jag varit på återbesök i Uppsala. Ännu ett hörseltest stod på agendan. Denna gång med en vaken Edvin. Väldigt skönt, och framför allt intressant.

Dagens test fungerade så att han satt och lekte omgiven av högtalare på höger respektive vänster sida. Under tiden sändes det ut olika ljudsignaler för att se vad han reagerade på. Allt är fortfarande väldigt osäkert, ett barn reagerar av nyfikenhet på ljud som är intressanta till skillnad från en vuxen som kan säga till när man hör.

Tidigare har vi fått väldigt dåliga resultat när vi testat Edvins hörsel. Och det har känts så märkligt varje gång, för vi upplever att han hör, kanske inte lika bra som Klara, men ändå.

Denna gång visade resultaten att han faktiskt hör bastoner ganska bra. Men så kallade diskanttoner ex fågelkvitter, pinglor och vissa bokstäver hör han väldigt dåligt eller inte alls.

Läkaren tyckte dagens resultat var över förväntan, "jättebra", så då tycker vi också det. Men, läkaren sa samtidigt att han kommer definitivt att behöva hörapparater för att kunna utveckla ett språk. Diskanttonerna är tydligen väldigt viktiga för att skapa tydlighet.

Edvin har haft hörapparater i ungefär en månade, inställda efter gissningar. Nu vet vi lite mer och nästa steg blir att se om hörapparaterna faktiskt kan göra så att han hör diskanttoner.

Funkar det – jättebra. Funkar det inte – inte så bra. Det senare skulle innebära en komplicerad hörselskada där blir helt nödvändigt. Fast läkaren informerade tröstande att om så är fallet så "tänk på att utvecklingen går framåt".

Fick veta att det tydligen håller på att utvecklas någon sorts elektrodmojjäng som kan opereras in, styra upp den dåliga hörseln och samtidigt ta vara på den hörsel som faktiskt fungerar. I dagsläget endast testad på vuxna, men med goda resultat.

Ödets ironi är att bokstaven E faktiskt är en så kallad baston, vilket förklara varför vi upplever att han svarar på sitt namn. Tur att han heter Edvin.

Oh well. To be continued.

Benny has left the building

2010-06-14T17:15:00.004+02:00

Min fina syster Erika. Hon är en riktig nomad. Idag har hon åkt ”hem”. För tillfället är Hoddevik, Norge hennes hem. Där surfar hon och fixar och hänger och dinglar.

Resan Hoddevik – Gävle innebär bilresa utmed supersmala snirkliga vägar, färjor över fjordar, flyg Ålesund - Oslo, flyg Oslo – Arlanda och slutligen tåg till Gävle. Tur för mig att hon har ett möjligheternas sinne.

Och det är härligt att hänga med henne och höra hennes rövarhistorier från lapphelvetet, Asienresorna, Norge och allt däremellan. She´s an entertainer. En vildhjärna. I love.

Åh, jag saknar henne redan. Men jag förstår att hon vill åka tillbaks till sitt ljuvliga Hoddevik. Typiskt obra att det ligger i nowhere, annars hade jag gjort en impulsresa dit, kanske redan i morgon.

Benny, tack för besöket! Välkommen åter!

Brand new Converse

2010-06-13T20:46:00.007+02:00

Pappan kom hem idag. Vi är glada. Men gladast är nog barnen - nya Converse låg i packningen.

Tissel och fniss

2010-06-13T20:39:00.003+02:00

Undrar vad de säger till varandra?

Vacker vy

2010-06-13T20:30:00.005+02:00

Kvällsvy från vårt köksfönster:

Härliga sommartid.

Just nu regnar det. Men just nu känns det skönt. Sommarregn blir sommarlugn.

Rörelse is up

2010-06-10T20:20:00.007+02:00

Edvin kan göra en bebisvariant av plankan:

Och idag satte han sig själv:

Han har dessutom börjat släpa sig frammåt med hjälp av sina sugproppsaktiga händer.

Klara ägnar sig än så länge mest åt att dadadada och th th th th. Känner dock att dagarna när de låg där jag lade dem definitivt är över...

Mer motion åt mamman!

New York avis

2010-06-09T07:58:00.001+02:00

Nu har Henrik åkt till New York. Onsdag - Söndag. Tur att min syster kommer hit och räddar mig. Annars hade jag eventuellt dött av avundsjuka. Längtar tillbaka.

Stockholm i mitt hjärta

2010-06-07T09:49:00.003+02:00

Stockholmshelgen har varit helt fantastisk. Babycamp. Strålande sol. Picknick. Grymt häng.

Bästa Alex återger den fint här.

Jag hinner aldrig träffa alla när jag är i Stockholm. Men denna gången hann jag träffa många. Alex, Mr P, Hanna, Joel, Linnea, Charlotte, Sara, Jesper, Eleononore, mina fina. Och så alla andra vackra Stockholmsmänniskor jag inte känner, men som gör staden till en källa full av inspiration.

Åh, Stockholm i mitt hjärta.

Hej Stockholm!

2010-06-04T22:43:00.002+02:00

Nu är barnen och jag här! Har invaderat och byggt babycamp. Nu sover barnen. Och jag hänger med min bästa Alex och hennes Mr P. I morgon blir det parkhäng någonstanns i denna sköna stad. Just lovely!

Han fick "vinna"

2010-06-01T23:22:00.008+02:00

Barnen har fått den bästa mojjängen av min mor! En farkost som får fart genom att man kör ratten från sida till sida. Barnen har dock inte riktigt vuxit i den ännu. Men får den stå den undangömd i ett skämshörn för det? Icke.

Henrik kom hem vid halv tio. Då hade jag redan värmt upp. Han antog utmaningen direkt, stakade ut banan, drog upp reglerna, och så körde vi - runda kudden i sovrummet, igenom vardagsrummet, kontoret, runda leksaken i hallen, och så tillbaks till start. Massor av meter parketgolv, med diverse hinder på vägen.

Jag var sjukt snabb! Men Henrik var snabbare. Och så var jag sjukt snabb. Och så var Henrik tvungen att slå mig igen. Och så slog jag till och blev snabbare än snabbast. Men ger sig Henrik? Nej. Han kör om och om och om och om igen. Svettas och flåsar. Svär och analyserar - vad gör jag för feeel?! Så tillslut "slår" han min super tid med 2 tiondelar.

Men, då lade jag ner. Kände på mig att han inte skulle klara av förnedringen att återigen bli slagen. Han fick "vinna".

7 månader

2010-06-01T22:50:00.008+02:00

Celebration times

2010-05-31T20:43:00.002+02:00

I torsdags fyllde jag 30.
I fredags firade Henrik och jag 2 år.
I lördags fyllde Edvin och Klara 7 månader.
I söndags var det mors dag.

3 av 4 "firanden" tillägnades mig, helt eller delvis. Gött. Således kammade jag också hem jackpott i presentligan. Fått så otroligt najsiga magpirrsframkallande presenter - en Mac Book Pro av Henrik och en finansierad utflippning på Växbo Lin av mor och far, för att nämna några.

Men de senaste dagarna har inte bara bjudit på firanden, de har också bjudit på roadtripp söderut och en hel del högkvalitativt häng. Har så fint folk i min omgivning - det om något är värt att fira!

Och detta med...

2010-05-25T12:20:00.002+02:00

Med risk för inflation i paxandet. Skulle kunna tänka mig att bo här med.

Lite färg and then we're done!

Pax för detta!

2010-05-22T20:37:00.004+02:00

Här ska vi bo! Om vi får bestämma vill säga. Jag omfamnar plasmattan, 70-talsstilen och pimpar med lite färg. Inflyttning augusti/september, blir perfa!

Please please please, säg att ingen annan fattar hur najsigt detta är!

Växbo i mitt hjärta

2010-05-22T13:45:00.003+02:00

Jag älskar att vara i miljöer eller på platser där jag möter design, kulturarv och entreprenörskap i en fantastiskt mix. Så är det definitivt i Växbo och jag håller på att spricka av inspiration varje gång jag varit där.

Som nu. Henrik, jag och Klara har varit på utflykt, Edvin fick egentid hos farmor och farfar. Vi har besökt Växbo lin, Växbo krog, Växbo bageri och Växbo lada. Och jag har fortfarande lite hög puls. Blir som ett barn där som vill ha och ha och ha.

När jag har varit där vill jag både fylla mitt eget hem med design, ekologisk välsmakande mat, och flytta ut i nowhere, komma på en värdsmästarbra affärsidé och bli en superentreprenör - allt på samma gång.

En flicka får drömma. Alltid.

Men en sak är säker, jag vill att alla ska besöka Växbo!

Rim- och ramsångest

2010-05-19T15:43:00.003+02:00

Gah! Är nyss hemkommen från BVCs föräldrautbildning eller grupp eller vad det nu heter.
Är helt matt. Dagens tema var rim och ramsor och det innebar besök på biblioteket och fyra mammor, fem barn och en ärtkäck bibliotikarie inknölade i ett minirum.

Båda barnen men framförallt Klara blev plötsligt panikblyg för alla nya ansikten och hyperventilerade/grinade i princip hela tiden.

Jag är helt klart inte tokbra på att vara social, verka interesserad och hantera griniga barn samtidigt.

Lyckades dock snappa upp fragmentarisk information som "viktigt viktigt viktigt att ni läser" "sjung för dom!" "gör några enklar ramsor" "hela språket grundas upp till fyra års ålder"...

Information som direkt triggade igång känslan av otillräckligthet och det dåliga samvetet. Jag läser inte. Jag kan inga ramsor. Jag har glömt alla sånger. Det värsta är att vi fått jättefina rim- och ramsböcker i present. Och bibblan, det är ju bara att gå dit och frossa.

Jaja... det är bara att lära sig, bara att göra. Men ge mig energi! Få mig att tycka att det är roligt. Slå med trollspöt och ta bort känslan av att det är ännu ett 2do. Ett måste. Ett borde. Ett gör det här annars är du en dålig mamma.

Oh well.

Sköna typer

2010-05-18T15:44:00.000+02:00

Från en bubbla till en annan och tillbaks

2010-05-13T21:40:00.005+02:00

Igår bjöd Brollan upp till Villafest total för att fira sin 30-årsdag.

Och på samma gång bjöd hon indirekt upp till stor gangreunion, kvalitetshäng, fuldans och Kalmarnostalgi. Det ville jag inte missa.

Så, efter omstrukturering i familjeplaneringen, en del pusslande och en del stress satte jag mig på tåget destination Enköping. Med andan i halsen occuperade jag tågtoaletten och drog på festsminket.

Sedan tid att tänka. Koppla bort. Njuta av att vara ensam. Att bara vara Karolina, inte mamma. Att förnimma tiden av ansvarslöshet. Att vara på väg. Mot fest, mingel, dans, intressanta disskussioner, inspirerande människor. Bästignar. Det kändes så oerhört härligt.

Fast pirret i magen steg nästan ännu mer när jag kände att jag faktiskt just då hade både och. Att jag var jag och på väg och allt. Men att jag, JAG, också har två fantastiska barn och sambo som kommer vänta på mig när jag kommer tillbaka. Vilken lyx!

Jag njöt av gårdagen. Jag behövde gårdagen. Jag behövde dansa sönder mig. Verkligen.

Men, det kändes väldigt fint att komma tillbaka till min nya hemstad och där mötas upp av de mina. Inbillar mig att de var glada att mamman var hemma igen.

Mycket bra

2010-05-09T21:42:00.007+02:00

Det känns väldigt fint när långväga vänner kommer på besök. Carro lät inte avståndet Marsstrand - Gävle hindra henne, utan gjorde en blixtvisit fredag - lördag. Uppskattat!

Och igår, lördag, hittade jag en ny pärla i Gävle, Safhlor´s Trädgårdskök. Först in genom en fin handelsträdgård, och sedan välkommen in i en genomtänkt oas. Kommer bli återbesök.

Även denna dag har bjudit på lite lyxlir. Henrik och jag packade ner barnen i vagnen så fort de ätit frukost, och tog sikte på ett av stadens hotell för en hotellfrukost. Faktiskt ett väldigt bra föräldranöje - barnen sov, vi frossade i mat och läste morgontidningar vi inte har. När vi nått status proppmätt vaknade barnen och vi gick hem.

Emellan varven har vi fantiserat oss bort till en värld där vi har tid och pengar och helt enkelt kan slå till på ett mastodontprojekt som det här .

Vi måste flytta

2010-05-07T09:04:00.001+02:00

Igår invigdes vagnen som sittvagn, dvs. jag tog bort liggliftarna. Barnen är nu betydligt mer exponerade för omvärlden och följakligen peakade igår antal tvillingkommentarer so far. Ramsan ifrån typ samtliga kommentatorer låter som följer:

”Åh, är det tvillingar”.
”Åh, det måste vara jobbigt!”.
”Åh, är det en av varje?!
”Åh, då har du gjort ditt!”

Jag borde ha vant mig vid det här laget. Fast jag häpnar fortfarande över tvillingintresset. Och jag förvånas över att det så tydligt verkar vara allas ideal att få två barn, ett av var sort. Men, framför allt stör jag mig på att det tydligen måste vara ”så jobbigt”!

Mitt standardsvar på den frasen är att det går bra, inte så jobbigt, jag har ju inget att jämföra med. Och så tror jag verkligen att det är. Man behöver bara fix och trixa lite. Jag tycker inte att det är så jobbigt. Barnen är inte jobbiga.

Det jobbiga i sammanhanget är trapporna. Det är trapporna som håller mig sömnlös. Det är trapporna som gör att mina biceps växer trots utebliven styrketräning. Det är trapporna som orsakar logistikproblem.

Trapporna består av 16 trappsteg från lägenhet till husentré (trappa 1), 4 trappsteg från husentré till trädgårdsgång (trappa 2), 10 trappsteg från trädgårdsgång till garage (trappa 3). I garaget står vagnen.

Hittills, när vi använt liftarna till barnvagnen, så har jag packat ner vardera barn i varsin lift. Sedan burit ner en lift, ställt den nedanför trappa 1, sprungit upp i ilfart och burit ner nästa lift. Därefter burit ner båda liftarna samtidigt till garaget.

Utan liftar, så vet jag inte hur jag ska göra. Kan endast bära ner ett barn åt gången nerför trappa 1. MacGyver-nerven i mig gnager, men hur jag än vänder och vrider på det, så kvarstår situationen där jag måste lämna något av barnen utan uppsikt medan jag förflyttar det andra.

Funderar på alternativ som att fortsätta använda liftarna under transporten mellan lägenhet och garage. Problemen med det är att det är en tidsfråga innan Edvin kryper ur liften, och att det börjar bli riktigt svintungt. Klurar även på att ta ett barn i en babybjörn, ta det andra under armen, och på så sätt kunna ta ner båda två nerför trappa 1. Kommer troligtvis använda mig av båda alternativ i brist på annat. Men det känns inte bra. Inte bra alls.

Det är jobbigt. Riktigt jobbigt. Fast det orkar jag inte förklara för kommentatorerna.

Dock, tror vi måste flytta.

Expect the unexpected

2010-05-05T09:04:00.004+02:00

Ingen dag är sig lik. Så är det. Den viktigaste lärdomen som förälder är so far att aldrig säga alltid. Man kan inte räkna med något.

Men idag är planen att dagen ska erbjuda...
...ett återbesök hos frisören
...burkmatsmatlunch till barnen.
...premiär för oss att gå till BVCs "föräldragrupp".

Det borde väl funka, eller?

Sällskapsresanfrisyr

2010-05-04T20:47:00.003+02:00

Vojne vojne. Jag känner hur den kryper på mig. Hårångesten. Vad har jag gjort?! Fattar inte hur jag kan drabbas av så fundamentala hjärnsläpp när jag låter en frisör sätta klorna i mitt hår.

Det var hög tid för en uppstyrning av håret, inte klippt mig sedan november. Hade dock ingen aning om vilken frisyr jag skulle frisera mig i, och det är alltid farligt. För då kan det spåra ur. I alla fall om man heter Karolina.

- Vad föreslår du?
- Jag föreslår lugg.
- Ja, då kör vi på lugg!

Så, nu sitter jag här med lugg. Har haft det förut, gillade det då. Men, hatar utsparningen av lugg och därför lovat mig själv att aldrig mer klippa lugg.

Tydligen måste jag göra revolt mot mig själv.

Henrik tyckte spontant att jag såg ut som en kändis när jag kom hem. En stund senare kom han på vem. "Hon i sällskapsresan".

Grillpremiär

2010-04-30T17:25:00.004+02:00

Fina härliga initiativrika Mia tillika min räddare i Gävle (släpat med mig på promenader, barnsång, öppna, mammaträffar och allt möjligt annat), bjöd upp till korvgrillning i Hemlingby för att "fira" sin sista dag som föräldraledig.

Det blev även barnens grillpremiär, dvs första gången de var tvugna att hålla sig undan från röken.

Kommer sakna mitt bästa promenadsällskap, men Mia - du går inte säker bara för att du börjar jobba!

Små stora barn

2010-04-29T22:03:00.006+02:00

Fyller 6 månader idag!

Köttpuré

2010-04-28T21:30:00.003+02:00

Alltså. Jag har absolut inga ambitioner att vara en pretto mamma som absolut inte kan tänka sig att ge sina barn burkmat. Men, en blixtsnabb överslagsräkning säger oss att vi snabbt kommer bli ruinerade om Edvin och Klara ska mumsa i sig burk efter burk efter burk. Så hemmalagad barnmat is a must.

Har tidigare kockat ihop diverse grönsaksblandningar som smakportioner. Och det har ju gott helt ok. Men det är ju grönsaker. Jag kan grönsaker. Grönsaker är min grej.

Jag kan inte kött. Kan inte köpa, än mindre tillaga. Men barnen måste ha kött, så köttpuré måste kockas.

Inser mina begränsnignar och bestämmer mig för att följa recept. Men jag kan inte följa recept. Tillagningen inleds med att både purjon, svartpepparkornen och persiljekvistarna saknas. Blir en rödlök, potatis, och frystpersilja istället. Kött och grönsaker i samma gryta, och inledningsvis luktar och ser det ut som en vanlig hederlig köttsoppa.

Men, efter ett tag börjar köttet se skumt ut, det böjer, bänder, och drar sig. Inser att jag självklart lyckats få tag på de senigaste stackars köttbitarna ever. Det gör att jag får ägna en halvtimme av min dyrbara kvällstid till att dra och klippa i kött för att få bort alla snuskiga sega senor. Kul.

När det var klart mixade jag ihop allt - grönsaker, kött och buljong. Och ju mer mixat det blev, desto mer började jag tycka synd om barnen. Det ser inte angenämt ut. Det är en brunbeige, finmald, gegga. Var tvungen att smaka, bara för att säkerställa ätbarheten. Inte direkt en kulinarisk upplevelse, men okejade det och fryste in det.

Dock. Hela matlagningsupplevelsen får mig att bli starkt tveksam till den egna barnmatstillverkningen. Tidsbrist, energilöshet, och osäkerheten kring om de kommer få i sig så mycket av det och det och det som de ska, gör att det känns som ett stort fett aber.

Känner att en trissvinst måste komma till mig nu. Eller kanske någon smart ekonom som kan bevisa att det faktiskt inte blir billigare att laga egen barnmat. Eller kanske helt enkelt en burkmatsdonation?

Dagens skörd

2010-04-28T16:29:00.000+02:00

Nersölad.
Nerkissad.
Nerspydd.

So far...

Händelserikt

2010-04-26T21:56:00.005+02:00

Dagens morgonpiggaste: Klara och Edvin. Kl. 06.00. As always.

Dagens bästa besök: Brollan, Reneé och bebbe Ebbe. Älskar att jag har så fina vänner som tar sig till Gävle trots att Gävle ligger i Gävle.

Dagens lagning av öron: Edvin har nu tagit ett första steg mot hörapparat.

Dagens barnvaktade barn: Klara

Dagens tidsoptimist: Mamman

Dagens löprunda: Men tvillngvagn, till sjukhuset, iförd converse.

Dagens mest narkolepsiaktiga insomning: Klara i barnstolen. (Plötsligt satt hon som en påse. Var tvungen att se om hon levde, därav missat kodak moment).

Dagens gadd: Edvins första tand. Känns mer än syns.

Dagens saknade stad: Stockholm

Dagens nykäraste: Klara i nallen hon fick av Brollan.

Dagens vräkigaste: Klara

Dagens sängvändare: Edvin

Tid att tänka klart tankar

2010-04-24T12:10:00.003+02:00

Barnen är hemma med farmorn.
Pappan är på vift.
Jag har ensam egentid.

Datorn är med. Det olinjerade blocket och pennan likaså. Jag är omgiven av ljuvlig musik på fiket i mitt hjärta, Café Spegeln.

Nu ska jag tänka på papper. Researcha. Fokusera på att se och tänka på Gävle i möjligheternas perspektiv. Jag ska fundera på mig, vad jag vill, vad jag kan, vad jag kan bidra med.

Styra upp, tänka ut, tänka klart.

Känns mycket bra.

Nej! Se! Det snöar!

2010-04-22T08:37:00.003+02:00

Det faller bomullstussar från himlen. I december, januari, eller februari hade jag jublat.

Det gör jag inte nu.

En hög med röda kläder...

2010-04-20T21:27:00.002+02:00

...gör mig väldigt glad just nu!

Jag ska vara värd på Friskis & Svettis crosstraining pass. Med andra ord träningspass som kombinerar löpträning med styrketräning i det fria.

Älskar Friskis för att jag får vara med trots att jag släpade med barnen på "intervjun" och trots att jag var tydlig med mina begränsade förutsättningar - jag kan inte då, och inte då, och kanske inte då - men jag vill vill vill vara med, får jag vara med? Snälla!

Torsdagskvällar blir min tid. Min och Friskis tid.

Håller tummarna för att det ska funka även i praktiken...

Söndagsaktigheter

2010-04-18T21:27:00.009+02:00

Jag har ett väldigt kluvet förhållande till söndagar. På en söndag händer ingenting av sig själv, utan man måste se till att göra något. Och gör man inget, hamnar man lätt i en sirapsseg tröttkoma med en touch av måndagsångest.

För att en söndag ska hamna på plus krävs minst någon form av utomhusaktivitet. Pluspoängen stiger om det dessutom är strålande solsken och bra sällskap.

Så idag har varit en bra söndag. För idag packade vi ihop oss, drog till härliga Hemlingby, stoppade ner barnen i bärryggsäckar (sponsrade av mormorn tillika hela årets jultomte) och invigde löpspåren, om än i promenad takt.

Därefter fikade vi onyttigheter och drog sedan vidare på en planlös biltur runt i Gävles nejder i jakt på lite lokalkännedom.

Simpla aktiviteter, men dock aktiviteter.

Ensam hemma

2010-04-17T12:26:00.002+02:00

Just nu är jag ensam hemma. Och jag är alldelse till mig! Har inte varit ensam hemma utan pappan eller barnen på hundra tusen år känns det som. Sa hej då och fyrade sedan av en spontan fuldans. Även fast det kanske bara rör sig om en timme eller två, är jag så till mig att jag knappt vet vad jag ska göra? Hur ska jag förvalta denna gyllene stund på bästa sätt?

Well, jag inleder med att kocka ihop en typisk Karodie kind of rätt:

Blomkål + Vitkål + Solroskärnor + Olivolja + Örtsalt= Allt i stekpannan. pang tjong.

Till det a non Karodie kind of matbit: Choritzo.

Nu äta.

Sen... Hmm... we´ll see...

Igår Barnsång

2010-04-14T07:29:00.001+02:00

Idag Öppna förskolan. Jag vidgar mina vyer in a mama kind of way.

Edvin the entertainer

2010-04-12T18:01:00.002+02:00

Alldeles nyss: Klara skrattar högt och länge åt Edvin i hoppgungan!

Bortskämda

2010-04-12T16:52:00.007+02:00

Vi har verkligen blivit bortskämda med finbesök den senaste tiden. Först påsken med Alex och Mr P, sen veckodagar med mormorn, följt av en helg med Sara. Gillar´t!

Typiskt obra

2010-04-08T19:35:00.003+02:00

Skulle kunna skriva ett hurtigt, präktigt "nu ska man tänka positivt" inlägg. Men jag orkar inte. Känner mig bara helt matt. För nu vet vi att Edvins öron inte funkar speciellt bra.

Jag har spenderat en heldag på Uppsala universitetssjukhus tillsammans med Edvin. Mormodern på besök i Gävle har passat Klara, pappan har jobbat.

Planen var att först genomföra en annan sorts hjärnaudiometri än förra gången, samt att träffa en hörselspecialist. Den stora utmaningen bestod i att få Edvin att sova, eftersom testet bara kan genomföras på sovande barn.

Hade tid på förmiddagen. Då var Edvin klarvaken, sprattlig och nyfiken. Fick ny tid på eftermiddagen. Edvin fortsatt klarvaken, sprattlig och nyfiken. Då gav jag upp hoppet. Men, den envisa läkaren styrde upp ännu en tid. Jag gick på ytterligare en promenad. Och då, tillslut, somnade han. Skönt. Testet gick att genomföra.

Resultatet visade att han uppfattar lite ljud. Fast bara väldigt lite. Vissa bastoner. "Stark misstanke om grav hörselskada". Läkaren betonade att det fortfarande finns en väldigt stor osäkerhetsfaktor eftersom det är väldigt svårt att mäta på barn. Och att det är oklart hur allt utvecklas. Men nästa steg är att prova hörapparat.

En ny värld it is. Säkert full av möjligheter.

Men, just nu känns det rätt så jäkla skittråkigt.

Battery low och Glad Påsk!

2010-04-04T21:04:00.012+02:00

Battery low - Ja, så har jag kännt mig den senaste veckan. Mest för att sjukdomen härjat i hemmet, men även för att våren inte alltid är min bästa årstid. Fast långfredagen ägnades åt vårstädning, och påskafton firades med eminent besök av bästa bästa Alex och hennes Mr P, så nu känner jag mig på banan igen. Tror att även barnen börjar må bättre, men det vågar jag knappt säga högt. Always afraid to jinx it...

Klorinhosta och hubbabubbasnor

2010-03-30T21:35:00.003+02:00

Kampen mot snoret och slemmet fortsätter. Och dagen har varit tuff. Kort sammanfattning: Edvin lite sjuk. Jag sjukare. Klara sjukast.

Henrik drog till Stockholm tidigt. Kort därefter väckte Edvin mig med sin gnissligaste falsettsång. Insåg att det var kört och jämrade mig upp ur sängen. Klara tog en något längre "sovmorgon" och låg nöjt kvar i sängen. Hinner tänka att barnen verkar i alla fall må bättre...

...And I jinxed it...

...För det tog inte lång tid innan Klara fick tidernas rethosta. Hon hostade och hostade och hostade. Försökte äta, men fortsatte att hosta och hosta. Sen börjar hon hosta så att hon spyr. Då tyckte jag att det kändes mindre spännande att vara hemma själv med barnen. Ringde sjukvårdsupplysningen och fick en läkartid. Henrik fick vända hem.

Läkaren konstaterade att hon troligtvis har RS-virus (säkert Edvin också). Men en mildare variant, så hon blev hemskickad utan medikamenter. Bara att hålla tummarna för att det inte blir värre.

Fem månader (igår)

2010-03-30T21:25:00.003+02:00

Usligt

2010-03-29T21:12:00.002+02:00

Idag har även pappan sällat sig till de sjukas skara. Så, det har varit ganska usligt i lägret. Frågan är vem det är mest synd om. Klara har det fortfarande riktigt jobbigt med igenkorkad näsa. Men, det är rätt synd om mig med. Typexempel är att jag måste stoppa papperstussar i näsan så att det inte ska droppa snor när jag böjer mig ner i spjälsängen för att godnatta barn.

Familjen Krankeleinen

2010-03-28T20:15:00.005+02:00

Klara är sjuk. Edvin är sjuk. Jag är sjuk. Henrik är sympatisjuk. Snoret och slemmet har invaderat oss. Drygt. Nässugen och näsdropparna kan slänga sig i väggen.

Värst just nu är det för Klara. Hon kan knappt suga på nappen. När hon försöker får hon ta ett gäng sugtag, flämtandas, och sedan suga igen. Sådär håller hon på och kämpar, lillkorvan.

Note to self: Inte skämta med barnläkare

2010-03-25T13:05:00.002+01:00

Förmiddagens stora event var ett besök på BVC. Dags för 5-månadersvaccination. Trodde vi. Det visade sig att vaccinet var slut. Tydligen problem med leveranserna pga. svininfluensan. Men, läkaren passade ändå på att besikta Edvin och Klara. Lite nervöst as always, fast allt verkade bra*.

När allt är klart säger läkaren något i stil med "vi borde ha en OK-stämpel", i ett försök att vara lite vitsig.

Ungefär samtidigt får jag ett hjärnsläpp, spinner vidare på stämpelgrejjen och säger: "ja, eller vi kanske skulle kunna brännmärka dom", syftandes på brännmärkning av kor och hästar. Självklart med en stor dos ironi.

Men se, det kvalificerade inte som läkarhumor. Nej, till svar får jag istället en läkarblick som säger att oj oj oj nu gick hon över gränsen. Är det här en galen mamma? Ska jag göra en anmälan till barnavårdsmyndigheten?

Inser mitt klavertramp och försöker skratta bort det hela. Sneglar förtvivlat mot Henrik och ser att han sitter och blåstirrar på Edvin samtidigt som han försöker sjunka genom marken.

Sen packade vi snabbt ihop oss och drog hem. Aja.

*Klara: 6410 gr, 63,5 cm
Edvin: 6460 gr, 66 cm

Fick Edvin välja sist i öronlådan?

2010-03-22T21:09:00.002+01:00

Vi vet inte, men det verkar nästan så. Eller så här, det verkar som att hans öron inte riktigt pallade med den svåra förlossningen. Det är nämligen så att Edvins öron inte vill höra. De vill i alla fall inte höra när farbror doktorn testar om de fungerar.

Idag har vi besökt Uppsala för ett avancerat hörseltest. Elektroder, datorer och superduperisolerat rum utgjorde rekvisita. Och resultatet? Inget alls. Men betyder det att han inte hör? Det vet vi inte. Krävs tydligen fler tester för att fastslå hur det egentligen står till. Doktorn försökte med dansk brytning förklara att hörseln visst kan fungera mer eller mindre bra, trots dagens nollresultat.

Vi vet inte riktigt vad vi ska tro. För det känns som att han hör. Men test efter test säger att han inte gör det. Var tvugna att göra ett amatörtest när vi kom hem: Edvin sov på en madrass på golvet. Vi släppte en träleksak på parketten brevid. Han ryckte till. Av ljudet? Vem vet.

Hur som helst är det viktigt att den eventuella och troliga hörselskadan diagnostiseras, så att Edvin inte halkar efter alltför mycket i utvecklingen av talet. Någon smart typ har forskat fram att man bör köra igång med hörapparat från och med 6 mån ålder. Så, det är lite brottom att få styr på läget.

Det återstår att se hur det utvecklar sig. Vi tycker att det känns sådär halvspännande, blir lite matta av ovissheten. Men Edvin är glad och det är ju bra.

Lördagslyx

2010-03-20T21:09:00.003+01:00

Dagens mantra har varit "jag är så trött".

Det var det första jag sa när jag vaknade. Och det har därefter upprepats i jämna intervaller under dagen. Jag är så trött. Jag är så trött. Jag är så trött. Och när jag sagt det så har jag varit precis just så trött som man är när man exempelvis läser en bok, drabbas av akut trötthet och måste somna omedelbart bums.

Men har jag sovit? Nope. Why? Främst därför att jag oftast befunnit mig på icke sovvänliga platser när trötthetsattackerna kommit. Men även för att jag i vanlig ordning bara kört på. Typ varit ute och gått, hängt och dinglat med uppmärksamhetskrävande barn, försökt få Henrik att förstå nyttan med en Designprocess, samt skoningslöst sågat TV4 för att de är så *pip* fantasilösa i sitt programutbud...

De senaste timmarna har "jag är så trött"-frekvensen ökat, så nu tänker jag ägna mig åt lördagslyx i det lilla. Jag ska skita i det röriga köket, den osorterade tvätten, de oplockade leksakerna och bädda ner mig själv i den skönaste sängen on earth. Till det ska jag njuta av att utmana ödet och tända sänglampan för att dyka ner i det nya numret av Filter. Sehr gut.

Hepp.

Det nya svarta...

2010-03-20T21:05:00.003+01:00

...i Edvins tillvaro är att vända sig från rygg till mage. Från och med igår så gör han det h e l a tiden. Just for the record.

Morgongymnastik

2010-03-20T08:28:00.008+01:00

Igår fick jag lite mer barn

2010-03-17T09:02:00.004+01:00

Jag fattar att jag har barn. Samtidigt fattar jag det inte. Men det hela blir lite tydligare när det plötsligt står två barnstolar vid köksbordet. När det sedan sätts två små barn i dom, så känns det högst påtagligt att jag faktiskt verkligen har barn.

Surreal, but nice.

Dagens eloge

2010-03-16T18:30:00.000+01:00

Går till Henrik.

Motivering:
Därför att han drog mig upp ur mitt oinspirerade apatiska bajstramp, vigde sin niorast åt barnpassning, tvingade på mig löpardojjorna och sparkade ut mig i löpspåret.

Och trots att jag hade blodsmak efter 3 km, och trots att det inte går varken snabbt eller smidigt, och trots att jag blir plågsamt varse om att jag är way way far from the good old form. Trots allt detta – it was a halleluja moment! And it made my day.

Tack Henrik!

Välkommen lilla pojk!

2010-03-13T22:07:00.003+01:00

Jag vet inte hur dom har det.

Men jag tror att just nu så är dom där, och försöker lära känna varandra. De tittar nog på honom. Försöker fatta. Ett litet liv. Ett liv med en näsa, fingrar, tår och djupa outgrundliga ögon.

De tänker kanske att - Har vi gjort honom? Hur gick det till? Han är så fin. Så fantastiskt fin.

Det krånglar kanske lite med amningen. Han kanske sover. Hon kanske är vaken av allt adrenalin.

Och det är bara dom. Ingenting av allt annat som händer utanför deras bubbla, i sverige, i världen, Schlagerfestival hit och allsvensk premiär dit - ingenting annat betyder någonting.

Det enda som är viktigt är det som är just nu, i deras fantastiska lilla bubbla.

Välkommen lilla pojk!

Grattis mamma Reneé och pappa Johan!

En ny form av assymetri

2010-03-12T09:47:00.004+01:00

Förresten. Håller ju på att sluta amma. Det går jättebra.

I det ena bröstet. Det fattade ganska snabbt vinken och hänger nu där som en uttjänt skinnlapp.

Det andra bröstet är inte lika kvicktänkt. Nej det fortsätter att producera mjök till bristningsgränsen. Finns inget alternativ än att pumpa ur lite med jämna mellanrum. Försökte ge det en riktig spark i rätt riktning i helgen, men då höll det på att sluta med mjölkstockning.

Antar att det löser sig med tiden. Men nuläget känns något bisarrt. Har utan överdrift ett ganska assymetriskt bystparti.

Och det kommer ingen bild på det.

Finhäng is up

2010-03-12T09:22:00.003+01:00

Whey! Ikväll is Alex coming to town! Jey! Ser fram emot en helg med häng av finaste sorten! Säker på att det kommer att bli alldeles alldeles lysande!

Jag bidar min tid

2010-03-11T20:50:00.003+01:00

Henrik har dragit till fjälls. Gissar att han i detta nu precis har ikvarterat sig på fantastiska Ski Lodge, tar en öl i baren och laddar inför dagar av skidåkning.

Han har det nog bra. Och det är han värd. Jag unnar honom denna resa. Gläds med honom. Helt ärligt.

Men. Jag bidar min tid...

Dubbelflaskning

2010-03-10T21:29:00.002+01:00

Det är inte så ofta Edvin och Klara blir hungriga exakt samtidigt. Det är snarare så att de med mer eller mindre gnissel brukar avlösa varandra, vilket är skönt. Men när det väl händer, är det bara att glömma alla ambitioner om en ergonomisk arbetsmiljö, placera sig mitt i kaoset och manövrera barn. Form, stil och mängd utslaskad mjölk är beroende av mängden panik i situatuionen. Men idag kändes det som att jag och barnen hittade en ovanligt uppstyrd dubbelflaskningsposition.

Man ska inte säga inte, och inte säga duktig

2010-03-10T12:11:00.005+01:00

Vad mer ska man inte säga för att vara en duktig förälder?

Det kommer krävas en uppstyrning av det egna språket för att nå framgång i barnuppfostran.

That´s for sure.

Vårvinterdagar i mitt hjärta

2010-03-09T19:58:00.007+01:00

Förra veckans status: Sliten mamma.
Denna veckans status: Hittils en rätt så energifylld mamma.

Förklaring: Vårvinterdagar. Sol. Frisk luft. Barnpassning. Sömn.

Konsumtionsråd till de som ännu inte fått barn

2010-03-09T11:07:00.002+01:00

Köp köp köp. Köp allt ni vill köpa. Bara köp.
Inte för att livet tar slut när man får barn, utan för att pengarna gör det.

2010-03-04T17:47:00.002+01:00

Kände mig som en levande död, ett riktigt ösregn, när jag gav mig ut på dagens promenad. Tog sikte på stadens bibliotek för att lämna tillbaka en hög "försöka-lära-sig-förstå-på-barn"- böcker som jag knappt läst. Väl där sov barnen sin djupaste promenadsömn och jag beslöt mig för en spontanfika på stadsbibliotekets fik.

Ensam mamma med tvillingvagn = attraktion som alla måste kommentera. Så även cafétanten.

Cafétanten: "Åh, har du tvillingar!"
Jag: "Ja..."
Cafétanten: "Och en av varje!"
Jag : "ja..."
Cafétanten: "Du måste ha fullt upp?!"
Jag: "JA..."
Cafétanten: "Och värre blir det!!"
Jag: "ja..."

Meddelande till Cafétanten: Inte berätta för en påtagligt sliten tvillingmamma att "värre blir det". Inte.

Retro stylo

2010-03-03T21:29:00.006+01:00

Så här var Henrik dressad för 32 år sedan. Typ.

Så dumt

2010-03-02T22:53:00.001+01:00

Barnen sover seda kl 8. Förstår ni hur dumt det är att jag fortfarande är vaken?

Och så var det konsumtanten

2010-03-02T21:31:00.002+01:00

Ja, alltså, jag måste ju fortsätta på bajskorvsdagstemat... Amningskaoset har nämligen kryddats av att ersättningen såklart passade på att sina. Märkte det redan igår, men då kunde jag inte ta mig ut pga snöstorm.

Så idag, efter en förmiddag full av bajstramp, packade jag ner barnen och promenerade till Konsum för att inhandla ersättning.

Kollar posten på väg ut och hittar det finaste handskrivna brevet från Alex. Blir otroligt glad. Och så vet jag att jag ska passa på att ringa Anna under den stundande promenaden. Även det gör mig glad. Känner att bajstrampet börjar lätta. Har ett neutralt sinnelag när jag stiger in på Konsum.

Hugger en banan och hämtar en mjölk. Känner dock att bajstrampet kommer till mig när jag inser att hyllan där ersättningen ska stå gapar tom. Det är inte sant! Slut.

Tilltalar då en konsumtant. Hon ignorerar. Tilltalar igen. Hon ignorerar. Tilltalar nu ännu högre. Hon blir tvungen att svara.

Jag: -Har ni någon BabySemp 1 på lager?
Konsumtanten: "Jag vet inte. Och om jag ska leta, så kommer det ta tid".
Hon är uppenbart irriterad över att eventuellt behöva anstränga sig.
Jag: Ja?
Konsumtanten inser att hon måste anstränga sig. Hon frågar sin kollega.
Konsumtanten: "Ja, vi har BabySemp 1, men det står längst ner på vagnen, så vi kan inte ta fram den". Hon tittar på mig med en surblick, som att hon vann, och lämnar mig.

Jag blir så förbannad att jag blir helt stum. Ser hon inte att jag har en tvillingvagn? Inser hon inte att hon förvägrar mina barn mat? Fattar hon inte hur sliten jag är?

Min första impuls är att spana efter någon chefsaktig person som jag kan upplysa vilken ragata till anställd han/hon har. Min andra impuls är att jag jag har en enorm lust att verkligen upplysa den fula konsumtanten om vilken idiot hon är.

Vad gör jag? Jag lyckas inte bättre än att ta till en minihämd i form av att lägga ifrån mig mjölken och bananen i en okyld hylla, för att sedan stega ut från Konsum, förbannad i det tysta.

Jag vet inte vad som irriterar mig mest i det läget. Konsumtantens beteende eller att jag mesade ur och inte bara hävdade min rätt som kund - plocka fram ersättningen för bövelen!

Well, jag intar ICA istället och kniper där de 4 sista paketen ersättning. Inser när jag kommer ut att jag glömt köpa mjölk. Bajstrampar på nytt. Blir less och skiter i mjölken.

Ringer Anna, lämnar bajstrampet och promenerar planlöst runt i stan. Närmar mig händelsevis Konsum på nytt. Överlägger med mig själv om jag verkligen ska gynna den butiken, men känner att jag behöver min mjölk, så jag ger konsum ett nytt försök.

Vem tror ni sitter i kassan? Jo, Konsumtanten.
Ger jag ifrån mig ett endaste litet pip? Nej.

Fast då känner jag nästan att jag vann ändå. För långsinthet är ju nästan ännu fulare än att inte hjälpa en kund. Inte sänka sig till Konsumtantens låga nivå. No, you have to outsmart the Konsumtants.

Dock! Note to self: Inte bli mes.

Mjölk i ögat och annat strul

2010-03-02T20:57:00.004+01:00

Amen vilken bajskorvsdag det här har varit! Eller det började egentligen redan igår. Man kan säga att det har varit många bäckar små som bidragit till att jag haft lust att svära, banka, explodera och slänga barnen i soptunnan. Men, minsta gemensamman nämnare har varit amning. Eller snarare brist på amning. Barnen amningsvägrar nämligen. Om och om och om igen.

Det går till så här. Gnäll, gnissel och skrik. Edvin övar sin jobbigaste falsettsång och Klara balanserar rösten fram och tillbaka precis där rösten spricker. Gemensamt för de båda är att det låter fult, högt, irriterande och enerverande. Det signalerar ett missnöje, som främst kan tolkas som rop på mat. Mamman med de fulla brösten tar ett barn och erbjuder mat.

Vad händer? Jo, barnet, oberoende om det är flickan eller pojken, tar precis så många sugtag som behövs för att utdrivningsreflexen sätts igång. Just då kommer barnet på att det inte har tid att äta. Nej, då är omvärlden plötsligt extremt oemotståndlig. Barnet önskar att det hade ögon i nacken, inser att det inte har det och börjar att bända, böja och åla på sig, som för att kompensera det. Barnets kroppsform antar en överspännd, lätt c-formad, pinne. Barnet släpper bröstet. Och bröstet bokstavligen sprutar ut mjölk all over the place. Något som ytterligare bidrar till barnets olust att befinna sig i amningsposition.

Situationen som följer är att mamman har ännu fullare bröst. Att barnet är fortsatt gnissligt. Att mamman gör ett nytt försök att erbjuda mat. Att barnet blir förbannat så fort det anar att det kommer hamna i amningsposition. Att mamman lägger ifrån sig barnet. Att det går alldeles för få minuter, och sedan är gnisslet tillbaka...

Mammans tålamod är nu väldigt begränsat. Hon utövar anger management deluxe, sväljer, går en sväng i lägenheten och räknar till tio hur många gånger som helst.

Sedan börjar hon tvivla. Barnet kanske inte är hungrigt ändå? Måste nog testa med flaska och ersättning och se om barnet vill ha det? Se om hon tolkat gnisslet rätt eller fel, hunger eller något annat?

Vad händer? Jo, barnet, som nu, mest troligt övergått från gnissel till klassiskt barnskrik, slukar flaskans innehåll med god aptit.

Mamman bestämmer sig där och då, att nu får det vara slut med amning. Nu skiter hon i det här. Nu har hon varit så jäkla duktig och hållt ut i fyra månader. Om barnen inte fattar det fina (?) i att få prima vara direkt från källan, så får de skylla sig själva.

Så nu inleds operation nedtrappning. Några heta tips?

Fyra månader ca

2010-03-01T19:59:00.002+01:00

29 oktober, 29 november, 29 december, 29 februari? Om den 29 februari inte ens finns i almanackan, så är det kanske helt lugnt att jag skrivit "4 månader" den 29 mars i min kalender?

//mamman som inte har koll och som måste fråga på BVC hur många veckor hennes barn är...

En rättelse

2010-03-01T19:53:00.003+01:00

Både som gravid och nybliven mamma möts du ofta av rådet "passa på att vila medan bebisen sover".

Jag vill härmed göra ett tillägg:
Har du tvillingar? Ok, då kan du skita i det rådet. För det händer inte att den stunden kommer. Visst sover dom, men oftast inte samtidigt. Och om de händelsevis sover samtidigt, så kommer den ena eller den andra att vakna så fort du börjat känna hur skönt det är att lägga kroppen i avslappnat vågrätt läge.

Just for the record.

Inställt friskispass vs. få ett tak i huvudet 1-0.

2010-02-28T21:41:00.002+01:00

Well. Det är såklart bra att slippa få ett tak i huvudet medans man gympar sig högröd i ansiktet. Men, när jag möttes av låsta dörrar och en ful lapp; ”stängt pga stora snömängder på taken”, blev jag ändå sur på ett pensionärspekpinneaktigt vis.

För det var inte ett friskispass i mängden. Nej, det var ett friskispass som jag äntligen lyckats släpa iväg mig till, efter månaders uppehåll. Ett friskispass mot förfallet. Ett friskispass som skulle bli starskottet till en uppstyrd träningsrutin.

Och kanske framför allt ett stycke egen tid.

Aldrig att jag ger mig i det läget. Tänker inte förlora mot snön. Jag skulle ha min egen tid. Drog ut och sprang istället. En inte så lång runda, en rätt så långsam tid. Fast om man räknar in hur mycket jag halkade på varje steg, så kanske ”tvåsteg fram, ett steg bak”-matematiken gör att jag trots allt fick mig ett rejält träningspass?

Hur som, det vore fint om jag faktiskt lyckades upprätta en stående mammapaus på söndagar. Gärna med inslag av träning.

I so need it.

Morgonsprall

2010-02-26T08:39:00.011+01:00

Lyxlir

2010-02-25T13:46:00.003+01:00

Förstå det sköna i att först bli beordrad vila. Vakna av sig själv två timmar senare. Då bli serverad lunch, som jag inmundigar tillsammans med min man. Barnpassning och kaffe på det.

Sånt är livet när mor/mormor är på besök. Inte dumt alls.

Levainbröd

2010-02-23T19:48:00.021+01:00

Alltså. Jag drömmer rätt konstiga drömmar nuförtiden. Om att jag blir jagad till livet av snobbiga cyklister i pop-pojkeutstyrsel, om att jag måste använda mineralpuder och inte foundation, och om Levianbröd.

De senaste nätterna har jag varit besatt av Levianbröd. När jag har varit halvt medvetslös och nattammat har jag tänkt på Levianbröd. När jag vaknar vill jag ha Levianbröd.

Till saken hör att jag aldrig ätit Levainbröd. Däremot har jag läst om Levainbröd. Detta härliga rustika surdegsbröd. Och jag har sett bilder. Bilder som ropar att det är ett riktigt fantastiskt Karolina type of bröd. Ett bröd jag måste ha.

Så igår, när jag drog ut på min dagliga barnvagnspromenad, var uppdraget solklart. Hitta ett bageri som gör Levainbröd. I Gävle. Var inte sådär superhoppful. Men, jag misstänkte att ett nyöppnat bageri med ekologisk profil kanske skulle kunna göra min dag.

Funderade till och med ut en plan kring hur jag skulle hantera det faktum att tvillingvagnen absolut inte skulle gå igenom dörren in till bageriet. Jag skulle alltså bli tvungen att ropa in till kassörskan och be att få distansköpa det stackars brödet. Om de nu ens skulle ha det.

Men vad händer? Jo, när jag är nästan framme vid bageriet, så stoppas jag av en isröjjargubbe. Trottoaren är avstängd, bageriet stängt pga snöröjning på taket 20 meter upp. Antiklimax. Bara att vända om. Hem, utan bröd.

Vad tror ni jag tänkte på inatt, när jag ammade Edvin? Levainbröd.

Vad hände idag på barnvagnspromenaden? Jo, då klaffade allt.

Tog sikte på bageriet. Isröjjargubben var borta. Mitt sällskap Mia fick agera barnvagnsvakt. Och jag kunde enkelt spatsera in i bageriet.

Förstå min lycka när jag inser att de säljer Levainbröd! Blev så till mig att jag nästan inte kunde prata. Champagne! Och jag blundade hej villt för det faktum att brödet var hutlöst dyrt.

Så, idag har jag ätit Levainbröd. Till lunch, mellanmål, middag och kvällsfika.

Stört, I know. Funderar vad jag ska skylla på?

Failure

2010-02-22T11:54:00.003+01:00

Går in på toaletten. Sätter igång kranen. Tittar sedan ned på kranen. Och undrar varför kranen är igång? Kommer sedan ihåg att det var för att jag satte igång den.

Brain failure it is.

Behöver jag säga att jag knappt sovit något inatt?

Ps. Meddelande till pappan: Barnen sover. Därför bloggtid. Ds.

Jag önskade snö.

2010-02-21T20:21:00.012+01:00

Och jag fick snö. Massor med snö!

Den förträffliga gårdagen

2010-02-20T19:57:00.004+01:00

Kan sammanfattas i följande nyckelord. "Stockholmbesök", "30-årskalas", "häng", "mingel", "fläktremshaveri". Resultatet är att jag idag känner mig lite extra måbraig och lycklig.

Rapporten går att läsa i punktform (alla tider är ca-tider):
06.00 Avfärd mot Stockholm.
08.00 Fast i sirapssega bilköer i höjd med Kista
08.15 Förhandlar med Klara, skrika vs. inte skrika. Så länge bilen rör sig väljer hon att inte skrika...
08.30 Blir avsläppt på Kungsholmen. Henrik åker till jobbet.
08.31 Jag passerar ett övergånsställ med följande packning: två barn, tvillingvagn, två babysitters, skötväska, stor bag, kameraväska och liten väska. Känner mig smidig.
08.35 Intar platsen för dagens babycamp.
08.36 Påbörjar dagens första fina mingelstund med Olle och Charlotte.
11.30 Händer det här. Kvalitetshäng. Ni är så bra!
13.30 Ensam med barnen. Jag tänker bara på sömn. Vill sova. Sov barn! Barn inte vilja sova.
14.00 Olle underhåller och avlastar mamman.
15.50 Ut på en nu-ska-ni-sova-för-ikväll-är-inte-en-lämplig-skrikfest-kväll-så-det-så-promenad.
16.05 Hastar in på HM för inhandling av ett extra ombyte due to tidigare bajs- och kräkkalas.
16.09 Blir tilltalad på HM.
- Storlekarna hänger i oordning.
Jag: Ja... (snett leende)
- Jag måste ha flera för jag har tvillingar.
Jag: Det har jag också!
16.11 Blir tillfällig kompis med en annan tvillingmamma på HM.
16.30 Åter i mitt babycamp. Snabb uppstyrning av mamman. Smink på, check.
16. 40 Stressa stressa, packa packa. Inte glömma något. Inte glömma någon.
16.50 Hej då Queen of Fucking Everything + man!
16.52 Tar mig frammåt på trottoaren. Åter stus packåsna. Åter förhandling med Klara.
17.00 Hej hej härliga! Intar Reneés 30-års fest.
17.01 Delegerar. Barn hit och dit.
17.02 Trivs. Och boostas av bra bra bra. Omger mig med fina bästingar. Edvin och Klara verkar fatta vilket härligt gäng häng som pågår och beter sig mer eller mindre exemplariskt.
18.30 Henrik ansluter och familjen är komplett. Jag gillar't.
21.30 Krama, krama, krama och hej då. Kom till Gävle, snart!
21.31 På väg hemmåt. Gruvar oss för potentiellt snökaos i norrlandet.
21.32 Barnen sover.
22.00 Jag sover.
22.30 Jag väcks av Henrik. "Vi har fått fel på bilen".
22.35 Svänger in mot Uppsala.
22.40 In på mack. Upp med motorhuven. Söndertrasad fläktrem konstateras.
22.41 Vi sliter vårt hår.
22.43 Ringer bärgning. Tar med barnen in på macken. Väntan inleds.
23.30 Bärgning anländer med lånebil. En audi A4.
23.45 Får in tvillingvagnen i A4:an. (Ni som känner till Henriks bilångest kan börja hånskratta nu).
23. 50 Drar vidare mot Gävle. Konstaterar att barnen, mot alla odds, fortfarande sover.
00.59 Hemma.

- puh! -

Han har blivit större än henne

2010-02-17T20:22:00.011+01:00

Edvin 63 cm lång, 5845 gram tung.
Klara 61,5 cm lång, 5830 gram tung

Så kul var det inte...

2010-02-17T13:40:00.001+01:00

Henrik är en idiot. Han har nämligen ägnat lite för lång tid åt att skratta sönder sig åt följande scenario:

Vi är på väg hem i bilen från BVC. Det pågår snöröjning och borttagning av vallar utmed vår väg, som råkar vara en vältrafikerad lokal slinga.

När vi kommer fram till vårt hus uppmärksammar vi att själva borttagningen av vallar framkallat nya vallar. Och vi spottar och fräser i bilen när vi upptäcker att snöröjarna inte gjort hål i vallarna för infarten.

Henrik kör bilen och jag ser inget annat alternativ än att mer eller mindre hoppa av i farten med mission fixa ett hål i vallen. In på gården. Hugger tag i en spade av sämre kvalitet, dvs. plast. Springer därefter åter upp till själva infarten och tar sats.

Det är som att hugga i betong. Ett spadtag syns inte. Jag som hade tänkt att den ca tre meter breda infarten bara skulle kräva ett eller annat spadtag, sen skulle det vara snöfritt. Och jag känner förnedringen av alla blickar från passagerare i bilar som sniglar sig förbi. Fortsätter att kämpa, tänker att det här kommer att ta tid. Oerhört lång tid. Men vad gör man inte.

Så märker jag att någon ropar på mig. Tittar upp, då är det en snöröjningsfarbror som ropar från sin stora feta maskin att ”de kommer och gör hål i vallen alldeles strax”. Jag är ond, viftar med min stackars plastschyffel och fräser tillbaka att ”vi ska ju in här”. Tänker att så får jag göra för jag är en tvåbarnsmorsa som inte sovit alls mycket i natt, och som dessutom är hungrig.

Men sen ger jag upp. De kommer och gör hål i vallen inom två minuter. Henrik kommer med bilen, kör ner, parkerat kliver ur, tittar på spaden och startar hånskrattet.

Jag tyckte inte att det var fullt så kul. Hade lust att stampa på hans nyinköpta hamburgare. Försökte ju bara göra en McGyver insats i stålmorsetappning. Kan inte hjälpa att jag inte är van att hantera snö.

Bajskorvsvallar.

"Smakportioner"

2010-02-17T09:16:00.002+01:00

Om en lite stund ska vi till BVC. Dags för vägning, mätning och allt det där. Och det är dags för information om smakportioner. Herregud, smakportioner?! Barnen kanske är redo, men jag vet inte om jag är mentalt redo. Känns ju som att vi precis fått styr på amningen...

The bröstpump has left the building

2010-02-15T20:23:00.004+01:00

Kan lugnt säga att denna mojäng har varit min bästa vän och följeslagare sedan barnen föddes. Det har pumpats igång, det har pumpats ur och det har pumpats ur och det har pumpats ur. Och jag har aktivt lyckats stålsätta mig emot den förnderingspotential det finns i att ha två plasttrutar kopplade på brösten. No vacker syn. Typ artificiell dubbelamning. Och fy tusan vad det har producerats mjölk.

Men, den tillhörde BB, och av någon anledning så kände jag plötsligt att tiden var mogen för att bryta upp. Göra slut. Dags att säga good bye. Inte helt utan separationsångest. Vi fortsatte att vara sambos i några veckor efter att beslutet tagits. Fast nu känns det ganska befriande. Lite som när man varit i ett tryggt och tråkigt förhållande och tillslut gör slut, vågar utmana och testar att stå på egna ben. Och än så länge verkar det funka.

Sov stund har guld i mun(d)

2010-02-15T09:32:00.002+01:00

I can't help it. Just nu tycker jag det är oerhört skönt när dom sover.
När det är tyst. Oh, ljuva tystnad.