Han fick "vinna"

Barnen har fått den bästa mojjängen av min mor! En farkost som får fart genom att man kör ratten från sida till sida. Barnen har dock inte riktigt vuxit i den ännu. Men får den stå den undangömd i ett skämshörn för det? Icke.

Henrik kom hem vid halv tio. Då hade jag redan värmt upp. Han antog utmaningen direkt, stakade ut banan, drog upp reglerna, och så körde vi - runda kudden i sovrummet, igenom vardagsrummet, kontoret, runda leksaken i hallen, och så tillbaks till start. Massor av meter parketgolv, med diverse hinder på vägen.

Jag var sjukt snabb! Men Henrik var snabbare. Och så var jag sjukt snabb. Och så var Henrik tvungen att slå mig igen. Och så slog jag till och blev snabbare än snabbast. Men ger sig Henrik? Nej. Han kör om och om och om och om igen. Svettas och flåsar. Svär och analyserar - vad gör jag för feeel?! Så tillslut "slår" han min super tid med 2 tiondelar.

Men, då lade jag ner. Kände på mig att han inte skulle klara av förnedringen att återigen bli slagen. Han fick "vinna".