onsdag 30 december 2009

Två månader

Eller nio veckor idag (läs 29/12). Det beror på hur man räknar. Men klart är att Edvin och Klara har blivit så stora nu, att vi talar om "när de var små" och "innan". Verkligheten är komplex these days. Varje dag blir vi lite rikare på erfarenheter, samtidigt famlar vi blint och försöker göra så rätt vi kan. Klart är i alla fall att de blir både längre och fetare, så helt fel gör vi inte.



Idag börjar även nedräkningen... Om en månad börjar Henrik jobba igen. Och på samma gång blir det dags för mig att plocka fram alla mina oanade superkrafter och MacGyver skills för då ska jag vara både mamma och pappa på heltid. Kan bli intressant. Väljer att se det som en utmaning.

För att ha en sportslig chans att klara av det, så har vi satt Klara i nappskola. Träning pågår. Edvin är redan bästa vän med nappen. Men även Klara måste lära sig att älska denna plastiga skrikfördröjare. I dagsläget är det handen som gäller och det känns inte som ett vinnande koncept. Känner mig lugnare vid tanken på att kunna ha nappen som vän och kollega i barnarbetet.

Får se om träningen ger resultat. Ställningen handen vs. nappen just nu: 1-1.

Tomten är inte far till alla barnen


Kanske inte ens kompis med barnen. Det verkar nästan så av bilden att döma. Men det blir nog bättring till nästa år. Edvin och Klara måste ju lära sig varför man ska vara snäll...

tisdag 22 december 2009

Destination Bökeberg

Vi tror vi hade flax. Det känns i alla fall så. Milen mellan Gävle - Bökeberg avverkades utan någon större dramatik. Ca 12 h tog det inklusive två finstopp och ett fulstopp.

Det var kör kör köööör medans de sover som gällde (tack Carro!). Och det var först när vi närmade oss Nyköping som pipen började. Lämpligt nog uppenbarades en rastplats just då.

En och en halv timme senare bar det vidare. Samma taktik. Kör bara kööör. Och så, när sovkoman släppte, så var vi ca 100 meter innan avfarten till Brahehus. Stopp. Mat. Bajs. Check.

En timme senare så drog vi vidare. Och körde fel. Paniken tilltog när vi märkte att vi var på väg mot Göteborg. Men, tur i oturen så hittade vi en alternativ väg och körde en mindre stor riksväg mot Halmstad.

Småland. Skog. Obygd. Och självklart begynnande skrikfest. Lösningen fick bli en p-plats i nowhere. Maten fick värmas på fläkten. Men även det gick bra.

Och sen var det tidernas kööööör. Vi bara körde och körde och körde. Genom skogar och små samhällen som alla slutade på -ryd typ.

Och tro det eller ej, det bar hela vägen fram. Den sista halvtimmen var det alla möjliga tricks i bilen för att hålla läget under kontroll, och väl framme så exploderade det.

Men, vi känner oss väldigt nöjda med resan. Över förväntan. Barnen får med beröm godkänd för sitt exemplariska beteende. Skönt att slippa känna tokpanik och ångest inför hemresan.

Idag har vi återhämtat oss. Landat. Samlat energi. Och hängt med finfolk. Helt underbart att äntligen få träffa min Anna och hennes Wilhelm. Allt inringat av massor med snö.

Nu ska jag sova. I morgon fm ska Henrik och jag till Ullared och svennebanana oss. Obs! Utan barn. Och dubbelObs! Det är Henriks förslag/krav. Inte mitt. Viktigt att notera.

lördag 19 december 2009

Packning pågår - hit us with some tips!

Man skulle även kunna säga att multitasking is up. Allt för att försöka få med sig sitt pick och pack på det första stora äventyret - en 65 mil lång resa mot destination Bökeberg.

Avfärd sker någon gång måndag morgon. När bestämmer småcheferna. Men att vi ska åka har de potentiellt idiotiska föräldrarna bestämt. Tar vi oss vatten över huvudet? Det återstår att se.

Ett första steg för att ro projektet i hamn är att påbörja packningen redan idag. Packlistorna har konstruerats under veckan. Tvivlar dock på min förmåga att tänka på ALLT, så tips mottages tacksammast - vad ska vi tänka på/ta med oss för att göra resan till en så smärtfri upplevelse som möjligt för våra små troll?

Over and out

tisdag 15 december 2009

Hej mitt vinterland!

Ja se det snöar! Jubel och fanfarer! Äntligen!

Jag är glad och Henrik är lättad. Riktig vinter och snö var nämligen en väldigt viktig bidragande faktor till att Henrik lyckades sälja in Gävle som en plats att leva och bo på. Och då blir det ju lätt lite fiaskovarning när klimatet varit oroväckande västkustlikt lately.

Men nu är den här, snön! Och när den väl är här, så har den anlänt på ett allt annat än västkustlikt sätt. Det mjukstartade igårkväll och i morse var allt klätt i vitt. Underbart. Och jag gillar skarpt att vår hyresvärd var tvungen att plocka fram snöslungan för att gräva fram bilarna på parkeringen.

Ankomsten av vinterlandskapet firades med att premiärköra vagnen på vinterväglag. En långpromenad igenom stora drivor iklädd grova kängor. Svettades och njöt. Ser fram emot framtida vinterlekar med Klara och Edvin. Hoppas bara att de små barnen köper sin mors känsla för snö. Än så länge protesterar de i alla fall inte...



fredag 11 december 2009

Tomt huvud och fulla bröst

Ja, det är ungefär så det känns just nu. Avslutar dagen med en apatisk stund framför datorn. Det slog mig precis att det är riktigt långa arbetsdagar nuförtiden. No walk in the park med två barn, det är säkert. Har svårt att ta in det lätt surrealistiska i att Henrik och jag nu har två barn och det finns ingen pausknapp. Det är det här som gäller. Ett hundra procent och alltid. Dygnet runt.

Och det gäller att passa på. Passa på passa på passa på. Hela tiden.

Passa på att njuta av nuet. Passa på att städa undan. Passa på att stimulera barn. Passa på att äta. Passa på att tänka på framtiden. Passa på att sova. Passa på att komma ut på promenad medans det fortfarande är ljust. Passa på att höra av sig till nära och kära. Phu!

Just nu passar jag på att blogga, fast jag borde att passa på att fånga en stunds vila innan Edvin och Klara vaknar för sitt första nattmål. Och snart måste jag avsluta bloggandet för jag måste passa på att pumpa innan brösten sprängs...

Och appropå bröst. Únder graviditeten kände jag på många sätt att jag lånat ut min kropp. Att jag stod utom kontroll kring vad som händer i den och hur den betedde sig, vilka behov den hade. Trodde att jag skulle få tillbaka kontrollen när barnen väl kommit ut. Men not yet. Inte helt i alla fall. Näe, nu är det brösten och jag. Det är barnen och brösten bestämmer om jag ska få sova en hel natt eller ej. Och som natten till idag exempelvis, när Klara och Edvin faktiskt, otroligt nog, bestämde sig för att sova mellan 01 och 06, ja då väckte brösten mig vid 04 och ville ha uppmärksamhet. Surt tycker jag. Men, jag får väl försöka vara kompis med dem ett tag till. Acceptera att de styr. Och de ger ju faktiskt mat till mina barn, vilket är rätt fint egentligen.

Men sen, sen vill jag att kroppen ska vara min min min. Och då ska jag passa på att träna när det blir tillfälle att passa på...

onsdag 9 december 2009

Igår hände följande:

  • Klara vände sig för första gången. Mage till rygg. Vet inte om det är tidigt eller sent eller vad, eftersom jag inte hunnit öppna en endaste bok om barns utveckling sedan the big plopp. Edvin låg och pustade och frustade på mage han med, men det resulterade inte i ryggläge.
  • Både Henrik och jag blev nerbajsade. Av varsitt barn, vid olika tillfällen. Vi misstänker dock en konspiration.

  • Henrik blev pappa. På pappret. Så nu är han dubbelpappa i dubbel bemärkelse.

  • Jag var monstertrött. Henrik drog därmed slutsatsen att hormonet som ska göra ammande kvinnor piggare inte funkar på mig.

Full action med andra ord. Emellan varven har det sett ut så här:







söndag 6 december 2009

Fin finare finast...

...Alex!

Familjen Sandström/Pehrsson loves you! Du har uträttat hjältedåd denna helg! Dina supernannyskills är ovärderliga. Hela helgen har varit ett enda stort fint lysande ögonblick!

Edvin och Klara, den utvilade mamman (tack vare Alex nattskiftsinsats) och den trötta pappan (due to 30-års kalajs) säger Tack!

onsdag 2 december 2009

Fest i dagarna tre



Yepps. Det har varit livat här lately. Festligt värre. Och inte vilken fest som helst, nej skrikfest. Edvin och Klara har varit festfixare och vi har stått högst upp på vip-listan.

Oklart vad som firats, men magont kan vara en anledning. Missförstående föräldrar kan vara en annan.

Hur som helst, idag har partyt dött ut en aning (vågar knappt skriva det... afraid to jinx it). Mer efterfest stämning. Och det är faktiskt rätt skönt. Fester i all ära, men skrikfestande tar på krafterna...

Party animals...

måndag 30 november 2009

Dagen i bilder



Med andra ord, i pincip två aktiviteter: Ett försök att vara Gävleboiga, vilket innebar en promenad till invigningen av bocken. Och matning.

Den senare aktiviteten har förekommit i flera former. Bilden illustrerar en. Dubbelamning är en annan. Den har också förekommit idag. Använde mig av fotbollsgreppet. Men, kära vänner, I spare you from dubbelamningsdokumentation. När min kära mor var på besök försökte hon intala mig att det är vackert med dubbelamning. I say no. Det är inte vackert med dubbelamning...

Därmed har vi inte ägnat oss åt det som många andra (enligt facebook) verkar ha ägnat sig åt en dag som denna. Dricka glögg, äta/baka julaktiga kakor, tända adventsljus, etc. Inte för att vi inte ville, utan för att vi har utmattade ofungerande hjärnor som 1) inte riktigt fattat att det är första advent redan, 2) inte kunde fundera ut vad som är standard procedure en dag som denna.

Aja, sånt är livet i dubbelbarnsbubblan.

Nu läge att intensivsova innan nästa foodsession is up.




lördag 28 november 2009

Man tager vad man haver

I detta fall en läslampa på dekis och en ljusslinga inköpt av en ladyboy i Bangkok. Mixa och så vips - en underhållsmojäng till Edvin och Klara. Resultatet blev stora ögon och ett ögonblicks lugn för föräldrarna (ävem fast E ser lite sur ut på bilden).




onsdag 25 november 2009

Småcheferna



Jag säger bara det.


lördag 21 november 2009

Vårpromenad i november

Idag var det dags för de första solstrålarna på länge. Kanske de första under Klara och Edvins livstid.

Ve november! Älskar inte denna månad. Jag gillar hösten skarpt. Min årstidsrangordning lyder vinter, höst, sommar, vår. Men november är liksom ett straff. Den månaden skulle jag gärna deleta. Fast samtidigt så ger den perspektiv, andra månader blir så mycket mer uppskattade. Och framför allt så gör november att jag lyfter upp december och adventstider till skyarna.

Hur som helst. November är inte en fullt så anskrämlig månad när det kommer dagar som denna. Strålande sol, blå himmel, frisk härlig luft, mor/mormor på besök och promenader. Dessutom lyckades jag promenera i normal hastighet och inte i en släpande snigeltakt, vilket varit fallet det senaste halvåret.





torsdag 19 november 2009

Famljen


Facts and figures

Idag är det treveckorsfödelsedag på Parkvägen 9 i Gävle. Det har vi firat med ett besök på BVC. På darriga ben gick vi dit för att få kvitto på om de växer som de ska eller ej. Pratade med en kurator från sjukhuset igår och hon konstaterade att det är inte konstigt om Henrik och jag är föräldrar av den nojigare sorten efter allt som hänt...

Hur som helst. Klara och Edvin gör sitt bästa för att förvandla sig själv till små sumobrottare (även fast det är långt kvar) och de har ökat i vikt på ett fullt godkänt sätt. Skönt. Men får-de-i-sig-tillräckligt-med-mat-nojjan består hos föräldrarna.

Aja. Här kommer lite hard facts on request.

Klara vid födsel: 3062 gr, 48 cm lång. Vid 3 veckor: 3435 gr, 52 cm lång
Edvin vid födsel: 2495 gr, 50 cm lång. Vid 3 veckor: 3145 gr, 51 cm lång
(Obs! E mättes först efter 1 vecka pga att de inte hann göra det i början)

söndag 15 november 2009

lördag 14 november 2009

True blood

Jag gillar blod. I alla fall när man behöver det.

Har konsumerat tre påsar/enheter/vad-det-nu-heter det senaste dygnet. Känner mig som en vampyr. För jag behövde blodet för att fungera.

Varför? Jo, därför att min livmoder tydligen inte dragit ihop sig som den ska. Och natten till igår resulterade det i gigantblödningar. Not so nice. Men en abulansfärd, en akutoperation och tre blodpåsar senare, så är jag på benen igen. Och framför allt - jag är hemma hos min fina lilla familj.

Nu får det vara slut på sjukhusbesök. Statistiken förtäljer att vi på två veckor hunnit med tre ambulansfärder, en helikopterflygning, x-antal avdelningar, samt att 3 av 4 i familjen varit inskrivna pga oklara oönskade tillstånd. Det är bara Henrik kvar. Och han ska inte bli sjuk.

Punkt.

torsdag 12 november 2009

Två veckor



Idag fyller Klara (randigt) och Edvin två veckor!

Det har minst sagt varit två intensiva veckor, en riktig rivstart in i föräldralivet. Det skulle ta alldeles för lång tid att berätta allt i kronologisk ordning, men jag har varit och är på många sätt ett känslomässigt kaos. Vi har upplevt två veckor fulla av både bajstramp och champagne, och varje sekund, varje minut är fyllda av starka intryck. Det kommer ta tid att bearbeta allt. Och det känns viktigt att bearbeta allt.

Men just nu försöker vi samtidigt att njuta av nuet. Njuta och fascineras av de fantastiska barn vi fått. Förundras över att fingrar, tår, ögon, öron - allt - hamnat på rätt ställe. Jag är helt oblygt oförskämt subjektiv och tycker att Klara och Edvin är finast i världen.

Nu väntar nattpasset...dubbelamning, dubbelrapning, dubbelbytning av bajsblöjor, dubbelamning, dubbelrapning, dubbelamning, dubbelrapning, dubbelbytning av bajsblöjor...

onsdag 28 oktober 2009

Surrealistiskt

”Det blir denna vecka”
”Spelar det någon roll om det blir idag eller i morgon?”
”Ni får komma hit i morgon bitti kl 8”
”Det blir tabletter”
”Vill ni ha en lapp?”

Eh… nej. Vi behövde ingen lapp för att komma ihåg att vi ska infinna oss på förlossningen kl 8 i morgon. Vi kanske snarare hade behövt lite information kring vad som komma skall. Det blir alltså igångsättning… Med tabletter… Klockan 8 i morgon bitti… Vi hamnade i plötslig gladchock och känsla av toksurrealism helt oförmögna att ställa frågor. Min spontana reaktion blev ett stort behov av att stänga ute omvärlden och bara vara vi. Ladda och fokusera och försöka ta in det faktum att i morgon blir det kanske barn.

Istället för att göra något konstruktivt tog vi bilen till IKEA och gick där som zoombies, motsols utan att kolla på något, än mindre köpa något. Efter en köttbullsmåltid lyckades vi slita oss därifrån. Väl hemma har vi sistaminutenboat, packat väskorna, fixat matsäck, bränt skivor, övat andning och massage. Och mellan varven har vi googlat. ”Igångsättning + tabletter”.

Det visar sig att tabletter används när livmodertappen inte är riktigt mogen. Och det stämmer ju att läkaren mumlade något om att så var vårt läge. Googlandet förtäljer vidare att det kan ta tid, lång tid, innan det blir barn. Inte säkert att det blir födelsedag i morgon med andra ord. Och sist men inte minst så resulterade googlandet i påminnelsen om att det kommer göra ont. Kanske ännu ondare än vad det gör i ”vanliga” fall.

Aja… jag har ju ingenting att jämföra med. Det blir som det blir. Men jag tror det blir bra. Tufft men bra. Jag känner mig lugn. Trygg. Kanske naiv. Laddad. Come what may. Tentakänsla.

Det känns som att vi ska ut och resa. Som att vi ska åka och hämta barn. Det känns med andra ord pretty overkligt.

Vi ses på andra sidan!

tisdag 27 oktober 2009

Skengravid?

Henrik börjar tro det. Och även jag börjar fundera över vad som pågår i min mage. Händer ju ingenting på ploppfronten. Kanske är det en gigant fjärt som gör att jag inte kan se mina tår och att mitt midjemått är över en meter?



Well i morgon ska vi på ultraljud och läkarbesök. Då lär vi bli varse om vad som pågår. Och förhoppningsvis får vi veta om det blir igångsättning eller inte. Kan ju lugnt säga att jag absolut aldrig trodde att vi skulle gå på detta ultraljud. Sist vi var på ultraljud var för fyra veckor sedan. Då hånskrattade jag nästan åt läkaren när hon bokade in den 28/10 åt oss. Tänkte för mig själv att hallå liksom, D day e ju den 29e okt. Jag kommer ha ploppat lååångt innan dess. Nästan alla tvillingar föds ju några veckor för tidigt…

Yeah right.

Undrar om läkaren kommer hånskratta åt oss när vi kommer insläpandes med magen i vädret. Hur som helst, jag vaggar inte när jag går (i alla fall inte så mycket), och det är jag stolt över.

An ode to Café Spegeln

Åh! Jag har hittat mitt fik i Gävle. Ett café inrett i 50-talsstil, med Karolinamusik strömmande ur högtalarna. Dessutom arrangerar Spegeln bra bra spelningar, serverar rött vin och har en secondhandbutik i hörnet på caféet.

Henrik och jag har precis kommit hem från premiärbesöket och jag är lite lycklig över att Café Spegeln finns i min nya hemstad. För oavsett om jag kommer att besöka det ofta eller ej, så är det är ett unikt alternativ. Det är så himla viktigt att det finns. Det ger Gävle lite av den karaktär jag söker. Dit vill jag ta besökande vänner. Där vill jag spendera kvalitetstid, fuldansa och mingla.

Jag känner att Café Spegeln utgör en Karolinaoas där vuxentankar om takbox, vinterdäck och finansiering av bilservice försvinner, till förmån för kreativa fantasier och drömmar om en symaskin. En livlina helt enkelt.

måndag 26 oktober 2009

Vardagslyx

Ni som inte har testat denna yoghurt - gör det! Det är den perfekta yoghurten. Len och mild och helt ljuvlig. En fin form av vardagslyx a' la Karodie.

Jag är besatt av denna yoghurt. Och besattheten mildras inte direkt av att den är väldigt svår att få tag på här i Norrland. Det är nämligen så att Arla är ett utmobbat varumärke till förmån för det lokala mejeriet Gefleortens vars utbud kompletteras av Milko (mellansvenskt märke) och i sista hand Valio (finnpajsmärke). Jag älskar inte Arla, men jag känner att jag har svårt att okeja denna norrländska patriotism i mejeridiskarna. Även fast Gefleortens är lokalproducerat och därmed ett bra val i någon form av klimatsmart anda.

Anyhow, jag har hittat två butiker som säljer yoghurtarnas yoghurt och nåde dem om de plockar bort denna guldyoghurt ur sitt sortiment!

Förutom lyckan att få konsumera sin favorityoghurt, så har denna dag bestått av ett biblioteksbesök, en cykeltur, en eftermiddagsnap, nöjdhet över en bra hårdag och finfina telefonsamtal. På riktigt. Det händer inte så mycket these days so to speak… Men i min lilla graviditetsbubbla så har det här varit en väldigt bra dag.

söndag 25 oktober 2009

Nja...

...det blev inte så bra som jag tänkt mig. Inte alls faktiskt. Visserligen fylldes hemmet av hösthärliga dofter, men slutresultatet fick konsumeras med vilja snarare än lust. Tror främst att det beror på två orsaker: min omilda behandling av köttet och min tendens att se recept som inspirationskällor snarare än manualer.

Henrik gav rätten 4 av 10 med motiveringen knappt godkännd fiaskogryta due to för högt ställda förväntningar. Jag instämmer till fullo, men höjer betyget till 5 av 10 bara för att.

Summa summarum. Smaken var helt ok. Konsistensen mindre ok. Rätten blir inte en söndagsmiddagstradition in da household of Sandström/Pehrsson. Nu barndomsfavoriten "krossad choklad" till dessert.


Personlighetsförändrade smaklökar

Jag har inte upplevt några direkta cravings under de senaste 9 månaderna. Men smaklökarna har inte förblivit opåverkade. Näe, skulle snarare säga att de har blivit personlighetsförändrade/ skitzofrena. Från att ha levt på väldigt färgglad grönsaksbaserad mat, till brun och beige kött- och potatismat. Med andra ord från hyllad mat till av mig helt utmobbad mat.

Kanske peakade det hela igår med att jag, JAG, föreslog ett McDonaldsbesök. Och beställningen bestod av pommes. POMMES! Ni som känner mig vet att det är lika chockerande som att en vegan skulle beställa in råbiff. Henrik tittade på mig med klotögon och sa i chock att "det här är inte rätt". Men jag blev nöjd.

Idag har jag fortsatt på inslagen bana med att längta efter sjömansbiff. Jag har aldrig ätit sjömansbiff. Och definitivt aldrig lagat. Men rätten består av kött, potatis, lök och härliga kryddor, så det är ju helt i linje med vad mina personlighetsförändrade smaklökar likes.

Idag har jag således adderat en dos husmorsaktighet till min personlighetsförändring och på spisen står nu experiment sjömansbiff och puttrar för fullt. Bildbevis och utlåtande kring resultatet följer.

fredag 23 oktober 2009

The naked truth

Min mor önskade sig en magbild. Here it is, bilden av en tvillingmage i vecka 39. Och nej, den är inte vacker. Den är helt enkelt bara sprickfärdig.

Hur tänkte jag då?

Kollade igenom ett gammalt kollegieblock igår och hittade en lista som jag skrev under någon form av egenterapisession i våras. Observera att jag skrev den som nygravid, förvirrad och halvt panikslagen. Rubriken var ”vill ha”, gissningsvis kretsade tankarna kring vårt framtida hem.

Om man inte har direkt insyn i Karolinahjärnan, så verkar nog de flesta punkterna mer eller mindre oklara. Men till och med jag blev helt oförstående när jag kom till den sista punkten. ”Odling”. Vaddå odling? Hur tänkte jag då?

torsdag 22 oktober 2009

Tentakänsla

Idag kom jag på vad det är för känsla jag har i kroppen. Tentakänsla. Alltså den sorts känsla man har när man med stort fokus och näst intill panik jobbat sig fram emot en deadline. Försökt förbereda sig, lära sig och förstå i syfte att bli så redo som möjligt. Och så helt plötsligt så känner man sig mättad. Kanske inte redo, men mättad. Det går inte att förbereda sig mer. Det går inte att ta in mer. Istället vill man vill liksom få det ur sig. Det är dags att prestera.

Så känner jag nu. Jag är mättad. Jag är trött på att profylaxa mig, läsa ”så här tar du hand om ett barn-böcker” och leta efter nya-livet-grejjer på Blocket. Jag vill prestera. Gå igenom transferzone. Från väntan och fokus på ”sen”, till att bli uppslukad av nuet. Från gravid till mamma.

Så barnen. Ni är varmt välkomna! Kom hit nu!

tisdag 20 oktober 2009

Dagsformen



Nej, det är inte tänkt att det här ska bli ett dagensoutfit-inlägg. Var bara tvungen att testa hur man lägger in bilder och passar samtidigt på att uppdatera er på hur en tvillingmage kan se ut i vecka 38+4. Hepp.

OMG

Det verkar som att jag äntligen har lämnat mitt "ska bara"-läge och nu kommit till en sedan länge stående punkt på min 2do-list: att fixa en blogg.

Check!

Tänker att den får ta form allt eftersom och impulsen får styra dess innehåll. Men räkna med att det blir allt från bajstramp till champagne.

På återseende!