söndag 28 februari 2010

Inställt friskispass vs. få ett tak i huvudet 1-0.

Well. Det är såklart bra att slippa få ett tak i huvudet medans man gympar sig högröd i ansiktet. Men, när jag möttes av låsta dörrar och en ful lapp; ”stängt pga stora snömängder på taken”, blev jag ändå sur på ett pensionärspekpinneaktigt vis.

För det var inte ett friskispass i mängden. Nej, det var ett friskispass som jag äntligen lyckats släpa iväg mig till, efter månaders uppehåll. Ett friskispass mot förfallet. Ett friskispass som skulle bli starskottet till en uppstyrd träningsrutin.

Och kanske framför allt ett stycke egen tid.

Aldrig att jag ger mig i det läget. Tänker inte förlora mot snön. Jag skulle ha min egen tid. Drog ut och sprang istället. En inte så lång runda, en rätt så långsam tid. Fast om man räknar in hur mycket jag halkade på varje steg, så kanske ”tvåsteg fram, ett steg bak”-matematiken gör att jag trots allt fick mig ett rejält träningspass?

Hur som, det vore fint om jag faktiskt lyckades upprätta en stående mammapaus på söndagar. Gärna med inslag av träning.

I so need it.

fredag 26 februari 2010

torsdag 25 februari 2010

Lyxlir

Förstå det sköna i att först bli beordrad vila. Vakna av sig själv två timmar senare. Då bli serverad lunch, som jag inmundigar tillsammans med min man. Barnpassning och kaffe på det.

Sånt är livet när mor/mormor är på besök. Inte dumt alls.

tisdag 23 februari 2010

Levainbröd

Alltså. Jag drömmer rätt konstiga drömmar nuförtiden. Om att jag blir jagad till livet av snobbiga cyklister i pop-pojkeutstyrsel, om att jag måste använda mineralpuder och inte foundation, och om Levianbröd.

De senaste nätterna har jag varit besatt av Levianbröd. När jag har varit halvt medvetslös och nattammat har jag tänkt på Levianbröd. När jag vaknar vill jag ha Levianbröd.

Till saken hör att jag aldrig ätit Levainbröd. Däremot har jag läst om Levainbröd. Detta härliga rustika surdegsbröd. Och jag har sett bilder. Bilder som ropar att det är ett riktigt fantastiskt Karolina type of bröd. Ett bröd jag måste ha.

Så igår, när jag drog ut på min dagliga barnvagnspromenad, var uppdraget solklart. Hitta ett bageri som gör Levainbröd. I Gävle. Var inte sådär superhoppful. Men, jag misstänkte att ett nyöppnat bageri med ekologisk profil kanske skulle kunna göra min dag.

Funderade till och med ut en plan kring hur jag skulle hantera det faktum att tvillingvagnen absolut inte skulle gå igenom dörren in till bageriet. Jag skulle alltså bli tvungen att ropa in till kassörskan och be att få distansköpa det stackars brödet. Om de nu ens skulle ha det.

Men vad händer? Jo, när jag är nästan framme vid bageriet, så stoppas jag av en isröjjargubbe. Trottoaren är avstängd, bageriet stängt pga snöröjning på taket 20 meter upp. Antiklimax. Bara att vända om. Hem, utan bröd.

Vad tror ni jag tänkte på inatt, när jag ammade Edvin? Levainbröd.

Vad hände idag på barnvagnspromenaden? Jo, då klaffade allt.

Tog sikte på bageriet. Isröjjargubben var borta. Mitt sällskap Mia fick agera barnvagnsvakt. Och jag kunde enkelt spatsera in i bageriet.

Förstå min lycka när jag inser att de säljer Levainbröd! Blev så till mig att jag nästan inte kunde prata. Champagne! Och jag blundade hej villt för det faktum att brödet var hutlöst dyrt.

Så, idag har jag ätit Levainbröd. Till lunch, mellanmål, middag och kvällsfika.

Stört, I know. Funderar vad jag ska skylla på?


måndag 22 februari 2010

Failure

Går in på toaletten. Sätter igång kranen. Tittar sedan ned på kranen. Och undrar varför kranen är igång? Kommer sedan ihåg att det var för att jag satte igång den.

Brain failure it is.

Behöver jag säga att jag knappt sovit något inatt?

Ps. Meddelande till pappan: Barnen sover. Därför bloggtid. Ds.

söndag 21 februari 2010

Jag önskade snö.

Och jag fick snö. Massor med snö!



lördag 20 februari 2010

Den förträffliga gårdagen

Kan sammanfattas i följande nyckelord. "Stockholmbesök", "30-årskalas", "häng", "mingel", "fläktremshaveri". Resultatet är att jag idag känner mig lite extra måbraig och lycklig.

Rapporten går att läsa i punktform (alla tider är ca-tider):
06.00 Avfärd mot Stockholm.
08.00 Fast i sirapssega bilköer i höjd med Kista
08.15 Förhandlar med Klara, skrika vs. inte skrika. Så länge bilen rör sig väljer hon att inte skrika...
08.30 Blir avsläppt på Kungsholmen. Henrik åker till jobbet.
08.31 Jag passerar ett övergånsställ med följande packning: två barn, tvillingvagn, två babysitters, skötväska, stor bag, kameraväska och liten väska. Känner mig smidig.
08.35 Intar platsen för dagens babycamp.
08.36 Påbörjar dagens första fina mingelstund med Olle och Charlotte.
11.30 Händer det här. Kvalitetshäng. Ni är så bra!
13.30 Ensam med barnen. Jag tänker bara på sömn. Vill sova. Sov barn! Barn inte vilja sova.
14.00 Olle underhåller och avlastar mamman.
15.50 Ut på en nu-ska-ni-sova-för-ikväll-är-inte-en-lämplig-skrikfest-kväll-så-det-så-promenad.
16.05 Hastar in på HM för inhandling av ett extra ombyte due to tidigare bajs- och kräkkalas.
16.09 Blir tilltalad på HM.
- Storlekarna hänger i oordning.
Jag: Ja... (snett leende)
- Jag måste ha flera för jag har tvillingar.
Jag: Det har jag också!
16.11 Blir tillfällig kompis med en annan tvillingmamma på HM.
16.30 Åter i mitt babycamp. Snabb uppstyrning av mamman. Smink på, check.
16. 40 Stressa stressa, packa packa. Inte glömma något. Inte glömma någon.
16.50 Hej då Queen of Fucking Everything + man!
16.52 Tar mig frammåt på trottoaren. Åter stus packåsna. Åter förhandling med Klara.
17.00 Hej hej härliga! Intar Reneés 30-års fest.
17.01 Delegerar. Barn hit och dit.
17.02 Trivs. Och boostas av bra bra bra. Omger mig med fina bästingar. Edvin och Klara verkar fatta vilket härligt gäng häng som pågår och beter sig mer eller mindre exemplariskt.
18.30 Henrik ansluter och familjen är komplett. Jag gillar't.
21.30 Krama, krama, krama och hej då. Kom till Gävle, snart!
21.31 På väg hemmåt. Gruvar oss för potentiellt snökaos i norrlandet.
21.32 Barnen sover.
22.00 Jag sover.
22.30 Jag väcks av Henrik. "Vi har fått fel på bilen".
22.35 Svänger in mot Uppsala.
22.40 In på mack. Upp med motorhuven. Söndertrasad fläktrem konstateras.
22.41 Vi sliter vårt hår.
22.43 Ringer bärgning. Tar med barnen in på macken. Väntan inleds.
23.30 Bärgning anländer med lånebil. En audi A4.
23.45 Får in tvillingvagnen i A4:an. (Ni som känner till Henriks bilångest kan börja hånskratta nu).
23. 50 Drar vidare mot Gävle. Konstaterar att barnen, mot alla odds, fortfarande sover.
00.59 Hemma.

- puh! -

onsdag 17 februari 2010

Han har blivit större än henne

Edvin 63 cm lång, 5845 gram tung.
Klara 61,5 cm lång, 5830 gram tung


Så kul var det inte...

Henrik är en idiot. Han har nämligen ägnat lite för lång tid åt att skratta sönder sig åt följande scenario:

Vi är på väg hem i bilen från BVC. Det pågår snöröjning och borttagning av vallar utmed vår väg, som råkar vara en vältrafikerad lokal slinga.

När vi kommer fram till vårt hus uppmärksammar vi att själva borttagningen av vallar framkallat nya vallar. Och vi spottar och fräser i bilen när vi upptäcker att snöröjarna inte gjort hål i vallarna för infarten.

Henrik kör bilen och jag ser inget annat alternativ än att mer eller mindre hoppa av i farten med mission fixa ett hål i vallen. In på gården. Hugger tag i en spade av sämre kvalitet, dvs. plast. Springer därefter åter upp till själva infarten och tar sats.

Det är som att hugga i betong. Ett spadtag syns inte. Jag som hade tänkt att den ca tre meter breda infarten bara skulle kräva ett eller annat spadtag, sen skulle det vara snöfritt. Och jag känner förnedringen av alla blickar från passagerare i bilar som sniglar sig förbi. Fortsätter att kämpa, tänker att det här kommer att ta tid. Oerhört lång tid. Men vad gör man inte.

Så märker jag att någon ropar på mig. Tittar upp, då är det en snöröjningsfarbror som ropar från sin stora feta maskin att ”de kommer och gör hål i vallen alldeles strax”. Jag är ond, viftar med min stackars plastschyffel och fräser tillbaka att ”vi ska ju in här”. Tänker att så får jag göra för jag är en tvåbarnsmorsa som inte sovit alls mycket i natt, och som dessutom är hungrig.

Men sen ger jag upp. De kommer och gör hål i vallen inom två minuter. Henrik kommer med bilen, kör ner, parkerat kliver ur, tittar på spaden och startar hånskrattet.

Jag tyckte inte att det var fullt så kul. Hade lust att stampa på hans nyinköpta hamburgare. Försökte ju bara göra en McGyver insats i stålmorsetappning. Kan inte hjälpa att jag inte är van att hantera snö.

Bajskorvsvallar.

"Smakportioner"

Om en lite stund ska vi till BVC. Dags för vägning, mätning och allt det där. Och det är dags för information om smakportioner. Herregud, smakportioner?! Barnen kanske är redo, men jag vet inte om jag är mentalt redo. Känns ju som att vi precis fått styr på amningen...

måndag 15 februari 2010

The bröstpump has left the building













Kan lugnt säga att denna mojäng har varit min bästa vän och följeslagare sedan barnen föddes. Det har pumpats igång, det har pumpats ur och det har pumpats ur och det har pumpats ur. Och jag har aktivt lyckats stålsätta mig emot den förnderingspotential det finns i att ha två plasttrutar kopplade på brösten. No vacker syn. Typ artificiell dubbelamning. Och fy tusan vad det har producerats mjölk.

Men, den tillhörde BB, och av någon anledning så kände jag plötsligt att tiden var mogen för att bryta upp. Göra slut. Dags att säga good bye. Inte helt utan separationsångest. Vi fortsatte att vara sambos i några veckor efter att beslutet tagits. Fast nu känns det ganska befriande. Lite som när man varit i ett tryggt och tråkigt förhållande och tillslut gör slut, vågar utmana och testar att stå på egna ben. Och än så länge verkar det funka.

Sov stund har guld i mun(d)

I can't help it. Just nu tycker jag det är oerhört skönt när dom sover.
När det är tyst. Oh, ljuva tystnad.

söndag 14 februari 2010

Hon sa det så bra

Fick ett fint sms av Alex: "Dagen för alla hjärtan påminner mig om något jag borde säga till dig varje dag. Du är väldans fin. Och jag är himlans glad i dig".

Jag kör copy paste rakt av och riktar samma hälsning till alla fina vänner som jag tänker på så ofta och hör av mig till så sällan. Det kommer alltid ett "ska bara" emellan tanke och handling. Fast jag tycker väldigt mycket om dig och dig och dig och dig och dig och dig och dig och dig... Bara så att ni vet.

lördag 13 februari 2010

Pausvila

Idag har vi haft besök av en pausknapp i form av farmor Eva. Finfint med lite barnfrihet tyckte mamman och pappan och pep iväg ut på stan. Vi hade kunnat ta tag i den gigantiska 2 do-list som ligger och gnager på vårt stressade sinne. Men, i en stund av klarsynthet, bestämde vi oss för att skita i allt ansvarsfullt uppstyrande och bara hänga och slänga med varandra. Bjuda oss själva på lite fin kvalitetstid helt enkelt. På tu man hand, just like back in the old days. Med lite "alla hjärtans dag" touch över det hela.

Vi hamnade på Brända Bocken. Dags för á la carte lunch. Det innebar meny och det innebar val. Och det innebar velighet från min sida. Speciellt när mina smaklökar fortfarande är oerhört förvirrade och befinner sig i en mix up influerad av graviditet och amning.

När Henrik frågade om jag bestämt mig hade jag lyckats tratta ner menyn till tre alternativ; laxsallad, tapas eller hamburgare. Men, när jag sa det sista alternativet så höll Henrik på att tappa hakan. Och han började mala "jag har verkligen trattat dig till kött och potatisträsket", "du är en skugga av ditt gamla jag", jada jada jada hit och jada jada dit...

Så kom jag på det. Jag skulle reclaima mig själv. Lite mindre mamma Karolina som inte längre har pejling på vad hon gillar, lite mer Karolina som alltid styr om menyer och får det på sitt sätt.

Plötsligt blev valet enkelt. "Det blir tapas!". Yes, det kändes skitbra. Jag har ju pluspoängat tapas hej vilt i det gamla livet. Dels för det härliga innehållet, men kanske främst för det superba upplägget - flera "rätter" i en. Man slipper nästan välja. Eller man får åtminstånde smaka på flera smaker. Jag brukar till och med förespråka att man äter "vanlig mat" i tapas stylo. Det betyder i min värld att man ställer maten i mitten/ lagar flera små rätter och får på så sätt plocka och smaka av varandra, trots att det är på en vanlig restaurang. I svennebananmun kallas det kanske plockmat, don't know, men strunt samma.

Hur som åter till Brända Bocken. I min exaltering av tapasbeslutet, ignorerade jag glatt att det stod halloumi, oliver och vitlöksbröd i undertexten. Framför allt ignorerade jag att det stod "vitlöksbröd", så Henrik och jag beställde glatt in just vitlöksbröd som förrätt.

När rätten så kom in, visade det sig att även Brända Bocken gjort sin egen tappning av tapas begreppet... Well, jag kan säga så här. Min lunch bestod av till 70 % Halloumi, 5 % oliver, och 25 % vitlöksbröd. Inte tapas i sin finaste form. Men det spelar mindre roll. Jag är väldigt nöjd över min "reclamation".

Och jag är oerhört nöjd över att Henrik och jag satsade på kvalitetshäng istället för "ta-tillfället -i-akt-att-styra-upp-hysteri". Några timmars barnfrihet gör gott. Tack till Eva + kompis. Tid att tala, tänka, lyssna och se är fint. Bästa "alla hjärtans dag"-presenten, no doubt.

Är så kär i min fina man.

fredag 12 februari 2010

Klaras status - fuffens på G?

Idag har Klara sovit sovit sovit.
När hon inte sovit har hon antingen ätit eller gnällt.

Skäl att misstänka förkylning? Växtvärk? Tänder? Annat fuffens?

torsdag 11 februari 2010

"Livets efterrätt"

Min farmor har fött nio barn, har arton barnbarn och nu två barnbarnsbarn. Man skulle kunna tro att hon är trött på barn. Fast hon beskriver känslan av barnbarn som "livets efterrätt". Fint tycker jag. Dessutom är hon en väldigt uppdaterad old lady med koll på internet, facebook, bloggar, boxar, kanaler, tv-spel och annat som hör barnbarnsgenerationen till.

Jag träffar inte min farmor så ofta. Men jag tycker väldigt mycket om henne. Tack till pappa som tog med oss på en roadtripp norröver. Kvalitetshäng fyra generationer emellan!



I natt klockan 04.30.

Spjälsängen bubblar av klarvakna bebisar. Jag sliter mitt hår. Försöker stoppa in nappar, men får leenden och bensprattel tillbaka. Tänker att Nej! Inte nu. Nu är sovtid. Inte vakentid. Inte lektid.

Och sen tänker jag...hmm... dem är ju glada och tysta... Ingen större nöd med andra ord. Och blixtsnabbt väljer jag strategi ignorera mera, aka rädda mammans nattsömn. Så jag lägger tillbaka mig själv i sängen och hoppas på ett under. Med en touch av dåligt samvete håller jag tummarna för no gnäll, no skrik och självsövande kids.

Vad händer? Jag somnar. Och vaknar kl 07.30. Även då bubblar sängen av klarvakna bebisar. Hoppas och tror att de sovit lite under tiden. Fast jag vet inte. Finns kanske anledning att misstänka någon form av insomnia. För just nu är de inte fullt så klarvakna...



söndag 7 februari 2010

Checklistornas afton

Ja, det blir det, så fort det är dags att ge sig ut på vägarna med småcheferna. Denna gång är det destination Sundsvall, Långsjön, och "gammel" farmor som gäller.

Och denna gång blir det roadtripp utan familjefadern. Han ska jobba och tjäna in brödfödan. Stand in pappa blir istället morfadern, som ikväll installerat sig i Gävle i väntan på morgondagens tidiga departure.

Undrar om den gamla mannen vet vad han gett sig in på... Det kan ju bli skrikfest och panikmatning på vägfickor i urskogar... För att inte tala om härliga bajskalas...

Well, tror allt är check, check, checkat nu.

På återseende!

lördag 6 februari 2010

Och nu

Läggdags. Klockan är 22. Det är lördag. Barnen sover. Bäst att fånga sömn.
Så är livet i det nya livet.

Yes! Salem!

Salem ger schlagern en helt ny dimension. Nu slipper jag skämmas. Tack Salem!

Konstigt just nu

Jag tittar på Melodifestivalen.
Samtidigt stryker jag.
När jag inte stryker äter jag chips.
Till det julmust.

Personlighetsförändring it is.

fredag 5 februari 2010

Så fint!




Bara sådär, en helt vanlig fredag, helt utan anledning - ett blommogram! Från världens bästa mormor och morfar!

Tänk så glad man blir. Fin avrundning på händelserik vecka, som bjudit på både bra och obra.

Tack!

Ni är fantastiska! Love you!

måndag 1 februari 2010

Pedagogik for dummies. Ja tack!


Idag har jag äntligen fått användning för lite av det "skrot" jag köpte på Erikshjälpen. Kände att vi fattades ett babygym och styrde upp ett provisoriskt alternativ. Och det fyllde sin funktion direkt. Först intensiv lek under förmiddagen. Nu ligger de och sover, utmattade. Perfekt. Jag hinner äta lunch! Och blogga!

By the way. Jag känner att jag skulle behöva en snabbkurs i barn-pedagogik. Typ 10 punkter i "hur man underhåller barn dagarna i ända". En "barnpedagogik for dummes" skulle helt enkelt sitta fint.

Tips?