Kampen mot snoret och slemmet fortsätter. Och dagen har varit tuff. Kort sammanfattning: Edvin lite sjuk. Jag sjukare. Klara sjukast.
Henrik drog till Stockholm tidigt. Kort därefter väckte Edvin mig med sin gnissligaste falsettsång. Insåg att det var kört och jämrade mig upp ur sängen. Klara tog en något längre "sovmorgon" och låg nöjt kvar i sängen. Hinner tänka att barnen verkar i alla fall må bättre...
...And I jinxed it...
...För det tog inte lång tid innan Klara fick tidernas rethosta. Hon hostade och hostade och hostade. Försökte äta, men fortsatte att hosta och hosta. Sen börjar hon hosta så att hon spyr. Då tyckte jag att det kändes mindre spännande att vara hemma själv med barnen. Ringde sjukvårdsupplysningen och fick en läkartid. Henrik fick vända hem.
Läkaren konstaterade att hon troligtvis har RS-virus (säkert Edvin också). Men en mildare variant, så hon blev hemskickad utan medikamenter. Bara att hålla tummarna för att det inte blir värre.
tisdag 30 mars 2010
måndag 29 mars 2010
Usligt
Idag har även pappan sällat sig till de sjukas skara. Så, det har varit ganska usligt i lägret. Frågan är vem det är mest synd om. Klara har det fortfarande riktigt jobbigt med igenkorkad näsa. Men, det är rätt synd om mig med. Typexempel är att jag måste stoppa papperstussar i näsan så att det inte ska droppa snor när jag böjer mig ner i spjälsängen för att godnatta barn.
söndag 28 mars 2010
Familjen Krankeleinen
Klara är sjuk. Edvin är sjuk. Jag är sjuk. Henrik är sympatisjuk. Snoret och slemmet har invaderat oss. Drygt. Nässugen och näsdropparna kan slänga sig i väggen.
Värst just nu är det för Klara. Hon kan knappt suga på nappen. När hon försöker får hon ta ett gäng sugtag, flämtandas, och sedan suga igen. Sådär håller hon på och kämpar, lillkorvan.
Värst just nu är det för Klara. Hon kan knappt suga på nappen. När hon försöker får hon ta ett gäng sugtag, flämtandas, och sedan suga igen. Sådär håller hon på och kämpar, lillkorvan.
torsdag 25 mars 2010
Note to self: Inte skämta med barnläkare
Förmiddagens stora event var ett besök på BVC. Dags för 5-månadersvaccination. Trodde vi. Det visade sig att vaccinet var slut. Tydligen problem med leveranserna pga. svininfluensan. Men, läkaren passade ändå på att besikta Edvin och Klara. Lite nervöst as always, fast allt verkade bra*.
När allt är klart säger läkaren något i stil med "vi borde ha en OK-stämpel", i ett försök att vara lite vitsig.
Ungefär samtidigt får jag ett hjärnsläpp, spinner vidare på stämpelgrejjen och säger: "ja, eller vi kanske skulle kunna brännmärka dom", syftandes på brännmärkning av kor och hästar. Självklart med en stor dos ironi.
Men se, det kvalificerade inte som läkarhumor. Nej, till svar får jag istället en läkarblick som säger att oj oj oj nu gick hon över gränsen. Är det här en galen mamma? Ska jag göra en anmälan till barnavårdsmyndigheten?
Inser mitt klavertramp och försöker skratta bort det hela. Sneglar förtvivlat mot Henrik och ser att han sitter och blåstirrar på Edvin samtidigt som han försöker sjunka genom marken.
Sen packade vi snabbt ihop oss och drog hem. Aja.
*Klara: 6410 gr, 63,5 cm
Edvin: 6460 gr, 66 cm
När allt är klart säger läkaren något i stil med "vi borde ha en OK-stämpel", i ett försök att vara lite vitsig.
Ungefär samtidigt får jag ett hjärnsläpp, spinner vidare på stämpelgrejjen och säger: "ja, eller vi kanske skulle kunna brännmärka dom", syftandes på brännmärkning av kor och hästar. Självklart med en stor dos ironi.
Men se, det kvalificerade inte som läkarhumor. Nej, till svar får jag istället en läkarblick som säger att oj oj oj nu gick hon över gränsen. Är det här en galen mamma? Ska jag göra en anmälan till barnavårdsmyndigheten?
Inser mitt klavertramp och försöker skratta bort det hela. Sneglar förtvivlat mot Henrik och ser att han sitter och blåstirrar på Edvin samtidigt som han försöker sjunka genom marken.
Sen packade vi snabbt ihop oss och drog hem. Aja.
*Klara: 6410 gr, 63,5 cm
Edvin: 6460 gr, 66 cm
måndag 22 mars 2010
Fick Edvin välja sist i öronlådan?
Vi vet inte, men det verkar nästan så. Eller så här, det verkar som att hans öron inte riktigt pallade med den svåra förlossningen. Det är nämligen så att Edvins öron inte vill höra. De vill i alla fall inte höra när farbror doktorn testar om de fungerar.
Idag har vi besökt Uppsala för ett avancerat hörseltest. Elektroder, datorer och superduperisolerat rum utgjorde rekvisita. Och resultatet? Inget alls. Men betyder det att han inte hör? Det vet vi inte. Krävs tydligen fler tester för att fastslå hur det egentligen står till. Doktorn försökte med dansk brytning förklara att hörseln visst kan fungera mer eller mindre bra, trots dagens nollresultat.
Vi vet inte riktigt vad vi ska tro. För det känns som att han hör. Men test efter test säger att han inte gör det. Var tvugna att göra ett amatörtest när vi kom hem: Edvin sov på en madrass på golvet. Vi släppte en träleksak på parketten brevid. Han ryckte till. Av ljudet? Vem vet.
Hur som helst är det viktigt att den eventuella och troliga hörselskadan diagnostiseras, så att Edvin inte halkar efter alltför mycket i utvecklingen av talet. Någon smart typ har forskat fram att man bör köra igång med hörapparat från och med 6 mån ålder. Så, det är lite brottom att få styr på läget.
Det återstår att se hur det utvecklar sig. Vi tycker att det känns sådär halvspännande, blir lite matta av ovissheten. Men Edvin är glad och det är ju bra.
Idag har vi besökt Uppsala för ett avancerat hörseltest. Elektroder, datorer och superduperisolerat rum utgjorde rekvisita. Och resultatet? Inget alls. Men betyder det att han inte hör? Det vet vi inte. Krävs tydligen fler tester för att fastslå hur det egentligen står till. Doktorn försökte med dansk brytning förklara att hörseln visst kan fungera mer eller mindre bra, trots dagens nollresultat.
Vi vet inte riktigt vad vi ska tro. För det känns som att han hör. Men test efter test säger att han inte gör det. Var tvugna att göra ett amatörtest när vi kom hem: Edvin sov på en madrass på golvet. Vi släppte en träleksak på parketten brevid. Han ryckte till. Av ljudet? Vem vet.
Hur som helst är det viktigt att den eventuella och troliga hörselskadan diagnostiseras, så att Edvin inte halkar efter alltför mycket i utvecklingen av talet. Någon smart typ har forskat fram att man bör köra igång med hörapparat från och med 6 mån ålder. Så, det är lite brottom att få styr på läget.
Det återstår att se hur det utvecklar sig. Vi tycker att det känns sådär halvspännande, blir lite matta av ovissheten. Men Edvin är glad och det är ju bra.
lördag 20 mars 2010
Lördagslyx
Dagens mantra har varit "jag är så trött".
Det var det första jag sa när jag vaknade. Och det har därefter upprepats i jämna intervaller under dagen. Jag är så trött. Jag är så trött. Jag är så trött. Och när jag sagt det så har jag varit precis just så trött som man är när man exempelvis läser en bok, drabbas av akut trötthet och måste somna omedelbart bums.
Men har jag sovit? Nope. Why? Främst därför att jag oftast befunnit mig på icke sovvänliga platser när trötthetsattackerna kommit. Men även för att jag i vanlig ordning bara kört på. Typ varit ute och gått, hängt och dinglat med uppmärksamhetskrävande barn, försökt få Henrik att förstå nyttan med en Designprocess, samt skoningslöst sågat TV4 för att de är så *pip* fantasilösa i sitt programutbud...
De senaste timmarna har "jag är så trött"-frekvensen ökat, så nu tänker jag ägna mig åt lördagslyx i det lilla. Jag ska skita i det röriga köket, den osorterade tvätten, de oplockade leksakerna och bädda ner mig själv i den skönaste sängen on earth. Till det ska jag njuta av att utmana ödet och tända sänglampan för att dyka ner i det nya numret av Filter. Sehr gut.
Hepp.
Det var det första jag sa när jag vaknade. Och det har därefter upprepats i jämna intervaller under dagen. Jag är så trött. Jag är så trött. Jag är så trött. Och när jag sagt det så har jag varit precis just så trött som man är när man exempelvis läser en bok, drabbas av akut trötthet och måste somna omedelbart bums.
Men har jag sovit? Nope. Why? Främst därför att jag oftast befunnit mig på icke sovvänliga platser när trötthetsattackerna kommit. Men även för att jag i vanlig ordning bara kört på. Typ varit ute och gått, hängt och dinglat med uppmärksamhetskrävande barn, försökt få Henrik att förstå nyttan med en Designprocess, samt skoningslöst sågat TV4 för att de är så *pip* fantasilösa i sitt programutbud...
De senaste timmarna har "jag är så trött"-frekvensen ökat, så nu tänker jag ägna mig åt lördagslyx i det lilla. Jag ska skita i det röriga köket, den osorterade tvätten, de oplockade leksakerna och bädda ner mig själv i den skönaste sängen on earth. Till det ska jag njuta av att utmana ödet och tända sänglampan för att dyka ner i det nya numret av Filter. Sehr gut.
Hepp.
Det nya svarta...
...i Edvins tillvaro är att vända sig från rygg till mage. Från och med igår så gör han det h e l a tiden. Just for the record.
onsdag 17 mars 2010
Igår fick jag lite mer barn
Jag fattar att jag har barn. Samtidigt fattar jag det inte. Men det hela blir lite tydligare när det plötsligt står två barnstolar vid köksbordet. När det sedan sätts två små barn i dom, så känns det högst påtagligt att jag faktiskt verkligen har barn.
Surreal, but nice.
Surreal, but nice.
tisdag 16 mars 2010
Dagens eloge
Går till Henrik.
Motivering:
Därför att han drog mig upp ur mitt oinspirerade apatiska bajstramp, vigde sin niorast åt barnpassning, tvingade på mig löpardojjorna och sparkade ut mig i löpspåret.
Och trots att jag hade blodsmak efter 3 km, och trots att det inte går varken snabbt eller smidigt, och trots att jag blir plågsamt varse om att jag är way way far from the good old form. Trots allt detta – it was a halleluja moment! And it made my day.
Tack Henrik!
Motivering:
Därför att han drog mig upp ur mitt oinspirerade apatiska bajstramp, vigde sin niorast åt barnpassning, tvingade på mig löpardojjorna och sparkade ut mig i löpspåret.
Och trots att jag hade blodsmak efter 3 km, och trots att det inte går varken snabbt eller smidigt, och trots att jag blir plågsamt varse om att jag är way way far from the good old form. Trots allt detta – it was a halleluja moment! And it made my day.
Tack Henrik!
lördag 13 mars 2010
Välkommen lilla pojk!
Jag vet inte hur dom har det.
Men jag tror att just nu så är dom där, och försöker lära känna varandra. De tittar nog på honom. Försöker fatta. Ett litet liv. Ett liv med en näsa, fingrar, tår och djupa outgrundliga ögon.
De tänker kanske att - Har vi gjort honom? Hur gick det till? Han är så fin. Så fantastiskt fin.
Det krånglar kanske lite med amningen. Han kanske sover. Hon kanske är vaken av allt adrenalin.
Och det är bara dom. Ingenting av allt annat som händer utanför deras bubbla, i sverige, i världen, Schlagerfestival hit och allsvensk premiär dit - ingenting annat betyder någonting.
Det enda som är viktigt är det som är just nu, i deras fantastiska lilla bubbla.
Välkommen lilla pojk!
Grattis mamma Reneé och pappa Johan!
Men jag tror att just nu så är dom där, och försöker lära känna varandra. De tittar nog på honom. Försöker fatta. Ett litet liv. Ett liv med en näsa, fingrar, tår och djupa outgrundliga ögon.
De tänker kanske att - Har vi gjort honom? Hur gick det till? Han är så fin. Så fantastiskt fin.
Det krånglar kanske lite med amningen. Han kanske sover. Hon kanske är vaken av allt adrenalin.
Och det är bara dom. Ingenting av allt annat som händer utanför deras bubbla, i sverige, i världen, Schlagerfestival hit och allsvensk premiär dit - ingenting annat betyder någonting.
Det enda som är viktigt är det som är just nu, i deras fantastiska lilla bubbla.
Välkommen lilla pojk!
Grattis mamma Reneé och pappa Johan!
fredag 12 mars 2010
En ny form av assymetri
Förresten. Håller ju på att sluta amma. Det går jättebra.
I det ena bröstet. Det fattade ganska snabbt vinken och hänger nu där som en uttjänt skinnlapp.
Det andra bröstet är inte lika kvicktänkt. Nej det fortsätter att producera mjök till bristningsgränsen. Finns inget alternativ än att pumpa ur lite med jämna mellanrum. Försökte ge det en riktig spark i rätt riktning i helgen, men då höll det på att sluta med mjölkstockning.
Antar att det löser sig med tiden. Men nuläget känns något bisarrt. Har utan överdrift ett ganska assymetriskt bystparti.
Och det kommer ingen bild på det.
I det ena bröstet. Det fattade ganska snabbt vinken och hänger nu där som en uttjänt skinnlapp.
Det andra bröstet är inte lika kvicktänkt. Nej det fortsätter att producera mjök till bristningsgränsen. Finns inget alternativ än att pumpa ur lite med jämna mellanrum. Försökte ge det en riktig spark i rätt riktning i helgen, men då höll det på att sluta med mjölkstockning.
Antar att det löser sig med tiden. Men nuläget känns något bisarrt. Har utan överdrift ett ganska assymetriskt bystparti.
Och det kommer ingen bild på det.
Finhäng is up
Whey! Ikväll is Alex coming to town! Jey! Ser fram emot en helg med häng av finaste sorten! Säker på att det kommer att bli alldeles alldeles lysande!
torsdag 11 mars 2010
Jag bidar min tid
Henrik har dragit till fjälls. Gissar att han i detta nu precis har ikvarterat sig på fantastiska Ski Lodge, tar en öl i baren och laddar inför dagar av skidåkning.
Han har det nog bra. Och det är han värd. Jag unnar honom denna resa. Gläds med honom. Helt ärligt.
Men. Jag bidar min tid...
Han har det nog bra. Och det är han värd. Jag unnar honom denna resa. Gläds med honom. Helt ärligt.
Men. Jag bidar min tid...
onsdag 10 mars 2010
Dubbelflaskning
Det är inte så ofta Edvin och Klara blir hungriga exakt samtidigt. Det är snarare så att de med mer eller mindre gnissel brukar avlösa varandra, vilket är skönt. Men när det väl händer, är det bara att glömma alla ambitioner om en ergonomisk arbetsmiljö, placera sig mitt i kaoset och manövrera barn. Form, stil och mängd utslaskad mjölk är beroende av mängden panik i situatuionen. Men idag kändes det som att jag och barnen hittade en ovanligt uppstyrd dubbelflaskningsposition.
Man ska inte säga inte, och inte säga duktig
Vad mer ska man inte säga för att vara en duktig förälder?
Det kommer krävas en uppstyrning av det egna språket för att nå framgång i barnuppfostran.
That´s for sure.
Det kommer krävas en uppstyrning av det egna språket för att nå framgång i barnuppfostran.
That´s for sure.
tisdag 9 mars 2010
Vårvinterdagar i mitt hjärta
Förra veckans status: Sliten mamma.
Denna veckans status: Hittils en rätt så energifylld mamma.
Förklaring: Vårvinterdagar. Sol. Frisk luft. Barnpassning. Sömn.
Denna veckans status: Hittils en rätt så energifylld mamma.
Förklaring: Vårvinterdagar. Sol. Frisk luft. Barnpassning. Sömn.
Konsumtionsråd till de som ännu inte fått barn
Köp köp köp. Köp allt ni vill köpa. Bara köp.
Inte för att livet tar slut när man får barn, utan för att pengarna gör det.
Inte för att livet tar slut när man får barn, utan för att pengarna gör det.
torsdag 4 mars 2010
Kände mig som en levande död, ett riktigt ösregn, när jag gav mig ut på dagens promenad. Tog sikte på stadens bibliotek för att lämna tillbaka en hög "försöka-lära-sig-förstå-på-barn"- böcker som jag knappt läst. Väl där sov barnen sin djupaste promenadsömn och jag beslöt mig för en spontanfika på stadsbibliotekets fik.
Ensam mamma med tvillingvagn = attraktion som alla måste kommentera. Så även cafétanten.
Cafétanten: "Åh, har du tvillingar!"
Jag: "Ja..."
Cafétanten: "Och en av varje!"
Jag : "ja..."
Cafétanten: "Du måste ha fullt upp?!"
Jag: "JA..."
Cafétanten: "Och värre blir det!!"
Jag: "ja..."
Meddelande till Cafétanten: Inte berätta för en påtagligt sliten tvillingmamma att "värre blir det". Inte.
Ensam mamma med tvillingvagn = attraktion som alla måste kommentera. Så även cafétanten.
Cafétanten: "Åh, har du tvillingar!"
Jag: "Ja..."
Cafétanten: "Och en av varje!"
Jag : "ja..."
Cafétanten: "Du måste ha fullt upp?!"
Jag: "JA..."
Cafétanten: "Och värre blir det!!"
Jag: "ja..."
Meddelande till Cafétanten: Inte berätta för en påtagligt sliten tvillingmamma att "värre blir det". Inte.
onsdag 3 mars 2010
tisdag 2 mars 2010
Och så var det konsumtanten
Ja, alltså, jag måste ju fortsätta på bajskorvsdagstemat... Amningskaoset har nämligen kryddats av att ersättningen såklart passade på att sina. Märkte det redan igår, men då kunde jag inte ta mig ut pga snöstorm.
Så idag, efter en förmiddag full av bajstramp, packade jag ner barnen och promenerade till Konsum för att inhandla ersättning.
Kollar posten på väg ut och hittar det finaste handskrivna brevet från Alex. Blir otroligt glad. Och så vet jag att jag ska passa på att ringa Anna under den stundande promenaden. Även det gör mig glad. Känner att bajstrampet börjar lätta. Har ett neutralt sinnelag när jag stiger in på Konsum.
Hugger en banan och hämtar en mjölk. Känner dock att bajstrampet kommer till mig när jag inser att hyllan där ersättningen ska stå gapar tom. Det är inte sant! Slut.
Tilltalar då en konsumtant. Hon ignorerar. Tilltalar igen. Hon ignorerar. Tilltalar nu ännu högre. Hon blir tvungen att svara.
Jag: -Har ni någon BabySemp 1 på lager?
Konsumtanten: "Jag vet inte. Och om jag ska leta, så kommer det ta tid".
Hon är uppenbart irriterad över att eventuellt behöva anstränga sig.
Jag: Ja?
Konsumtanten inser att hon måste anstränga sig. Hon frågar sin kollega.
Konsumtanten: "Ja, vi har BabySemp 1, men det står längst ner på vagnen, så vi kan inte ta fram den". Hon tittar på mig med en surblick, som att hon vann, och lämnar mig.
Jag blir så förbannad att jag blir helt stum. Ser hon inte att jag har en tvillingvagn? Inser hon inte att hon förvägrar mina barn mat? Fattar hon inte hur sliten jag är?
Min första impuls är att spana efter någon chefsaktig person som jag kan upplysa vilken ragata till anställd han/hon har. Min andra impuls är att jag jag har en enorm lust att verkligen upplysa den fula konsumtanten om vilken idiot hon är.
Vad gör jag? Jag lyckas inte bättre än att ta till en minihämd i form av att lägga ifrån mig mjölken och bananen i en okyld hylla, för att sedan stega ut från Konsum, förbannad i det tysta.
Jag vet inte vad som irriterar mig mest i det läget. Konsumtantens beteende eller att jag mesade ur och inte bara hävdade min rätt som kund - plocka fram ersättningen för bövelen!
Well, jag intar ICA istället och kniper där de 4 sista paketen ersättning. Inser när jag kommer ut att jag glömt köpa mjölk. Bajstrampar på nytt. Blir less och skiter i mjölken.
Ringer Anna, lämnar bajstrampet och promenerar planlöst runt i stan. Närmar mig händelsevis Konsum på nytt. Överlägger med mig själv om jag verkligen ska gynna den butiken, men känner att jag behöver min mjölk, så jag ger konsum ett nytt försök.
Vem tror ni sitter i kassan? Jo, Konsumtanten.
Ger jag ifrån mig ett endaste litet pip? Nej.
Fast då känner jag nästan att jag vann ändå. För långsinthet är ju nästan ännu fulare än att inte hjälpa en kund. Inte sänka sig till Konsumtantens låga nivå. No, you have to outsmart the Konsumtants.
Dock! Note to self: Inte bli mes.
Så idag, efter en förmiddag full av bajstramp, packade jag ner barnen och promenerade till Konsum för att inhandla ersättning.
Kollar posten på väg ut och hittar det finaste handskrivna brevet från Alex. Blir otroligt glad. Och så vet jag att jag ska passa på att ringa Anna under den stundande promenaden. Även det gör mig glad. Känner att bajstrampet börjar lätta. Har ett neutralt sinnelag när jag stiger in på Konsum.
Hugger en banan och hämtar en mjölk. Känner dock att bajstrampet kommer till mig när jag inser att hyllan där ersättningen ska stå gapar tom. Det är inte sant! Slut.
Tilltalar då en konsumtant. Hon ignorerar. Tilltalar igen. Hon ignorerar. Tilltalar nu ännu högre. Hon blir tvungen att svara.
Jag: -Har ni någon BabySemp 1 på lager?
Konsumtanten: "Jag vet inte. Och om jag ska leta, så kommer det ta tid".
Hon är uppenbart irriterad över att eventuellt behöva anstränga sig.
Jag: Ja?
Konsumtanten inser att hon måste anstränga sig. Hon frågar sin kollega.
Konsumtanten: "Ja, vi har BabySemp 1, men det står längst ner på vagnen, så vi kan inte ta fram den". Hon tittar på mig med en surblick, som att hon vann, och lämnar mig.
Jag blir så förbannad att jag blir helt stum. Ser hon inte att jag har en tvillingvagn? Inser hon inte att hon förvägrar mina barn mat? Fattar hon inte hur sliten jag är?
Min första impuls är att spana efter någon chefsaktig person som jag kan upplysa vilken ragata till anställd han/hon har. Min andra impuls är att jag jag har en enorm lust att verkligen upplysa den fula konsumtanten om vilken idiot hon är.
Vad gör jag? Jag lyckas inte bättre än att ta till en minihämd i form av att lägga ifrån mig mjölken och bananen i en okyld hylla, för att sedan stega ut från Konsum, förbannad i det tysta.
Jag vet inte vad som irriterar mig mest i det läget. Konsumtantens beteende eller att jag mesade ur och inte bara hävdade min rätt som kund - plocka fram ersättningen för bövelen!
Well, jag intar ICA istället och kniper där de 4 sista paketen ersättning. Inser när jag kommer ut att jag glömt köpa mjölk. Bajstrampar på nytt. Blir less och skiter i mjölken.
Ringer Anna, lämnar bajstrampet och promenerar planlöst runt i stan. Närmar mig händelsevis Konsum på nytt. Överlägger med mig själv om jag verkligen ska gynna den butiken, men känner att jag behöver min mjölk, så jag ger konsum ett nytt försök.
Vem tror ni sitter i kassan? Jo, Konsumtanten.
Ger jag ifrån mig ett endaste litet pip? Nej.
Fast då känner jag nästan att jag vann ändå. För långsinthet är ju nästan ännu fulare än att inte hjälpa en kund. Inte sänka sig till Konsumtantens låga nivå. No, you have to outsmart the Konsumtants.
Dock! Note to self: Inte bli mes.
Mjölk i ögat och annat strul
Amen vilken bajskorvsdag det här har varit! Eller det började egentligen redan igår. Man kan säga att det har varit många bäckar små som bidragit till att jag haft lust att svära, banka, explodera och slänga barnen i soptunnan. Men, minsta gemensamman nämnare har varit amning. Eller snarare brist på amning. Barnen amningsvägrar nämligen. Om och om och om igen.
Det går till så här. Gnäll, gnissel och skrik. Edvin övar sin jobbigaste falsettsång och Klara balanserar rösten fram och tillbaka precis där rösten spricker. Gemensamt för de båda är att det låter fult, högt, irriterande och enerverande. Det signalerar ett missnöje, som främst kan tolkas som rop på mat. Mamman med de fulla brösten tar ett barn och erbjuder mat.
Vad händer? Jo, barnet, oberoende om det är flickan eller pojken, tar precis så många sugtag som behövs för att utdrivningsreflexen sätts igång. Just då kommer barnet på att det inte har tid att äta. Nej, då är omvärlden plötsligt extremt oemotståndlig. Barnet önskar att det hade ögon i nacken, inser att det inte har det och börjar att bända, böja och åla på sig, som för att kompensera det. Barnets kroppsform antar en överspännd, lätt c-formad, pinne. Barnet släpper bröstet. Och bröstet bokstavligen sprutar ut mjölk all over the place. Något som ytterligare bidrar till barnets olust att befinna sig i amningsposition.
Situationen som följer är att mamman har ännu fullare bröst. Att barnet är fortsatt gnissligt. Att mamman gör ett nytt försök att erbjuda mat. Att barnet blir förbannat så fort det anar att det kommer hamna i amningsposition. Att mamman lägger ifrån sig barnet. Att det går alldeles för få minuter, och sedan är gnisslet tillbaka...
Mammans tålamod är nu väldigt begränsat. Hon utövar anger management deluxe, sväljer, går en sväng i lägenheten och räknar till tio hur många gånger som helst.
Sedan börjar hon tvivla. Barnet kanske inte är hungrigt ändå? Måste nog testa med flaska och ersättning och se om barnet vill ha det? Se om hon tolkat gnisslet rätt eller fel, hunger eller något annat?
Vad händer? Jo, barnet, som nu, mest troligt övergått från gnissel till klassiskt barnskrik, slukar flaskans innehåll med god aptit.
Mamman bestämmer sig där och då, att nu får det vara slut med amning. Nu skiter hon i det här. Nu har hon varit så jäkla duktig och hållt ut i fyra månader. Om barnen inte fattar det fina (?) i att få prima vara direkt från källan, så får de skylla sig själva.
Så nu inleds operation nedtrappning. Några heta tips?
Det går till så här. Gnäll, gnissel och skrik. Edvin övar sin jobbigaste falsettsång och Klara balanserar rösten fram och tillbaka precis där rösten spricker. Gemensamt för de båda är att det låter fult, högt, irriterande och enerverande. Det signalerar ett missnöje, som främst kan tolkas som rop på mat. Mamman med de fulla brösten tar ett barn och erbjuder mat.
Vad händer? Jo, barnet, oberoende om det är flickan eller pojken, tar precis så många sugtag som behövs för att utdrivningsreflexen sätts igång. Just då kommer barnet på att det inte har tid att äta. Nej, då är omvärlden plötsligt extremt oemotståndlig. Barnet önskar att det hade ögon i nacken, inser att det inte har det och börjar att bända, böja och åla på sig, som för att kompensera det. Barnets kroppsform antar en överspännd, lätt c-formad, pinne. Barnet släpper bröstet. Och bröstet bokstavligen sprutar ut mjölk all over the place. Något som ytterligare bidrar till barnets olust att befinna sig i amningsposition.
Situationen som följer är att mamman har ännu fullare bröst. Att barnet är fortsatt gnissligt. Att mamman gör ett nytt försök att erbjuda mat. Att barnet blir förbannat så fort det anar att det kommer hamna i amningsposition. Att mamman lägger ifrån sig barnet. Att det går alldeles för få minuter, och sedan är gnisslet tillbaka...
Mammans tålamod är nu väldigt begränsat. Hon utövar anger management deluxe, sväljer, går en sväng i lägenheten och räknar till tio hur många gånger som helst.
Sedan börjar hon tvivla. Barnet kanske inte är hungrigt ändå? Måste nog testa med flaska och ersättning och se om barnet vill ha det? Se om hon tolkat gnisslet rätt eller fel, hunger eller något annat?
Vad händer? Jo, barnet, som nu, mest troligt övergått från gnissel till klassiskt barnskrik, slukar flaskans innehåll med god aptit.
Mamman bestämmer sig där och då, att nu får det vara slut med amning. Nu skiter hon i det här. Nu har hon varit så jäkla duktig och hållt ut i fyra månader. Om barnen inte fattar det fina (?) i att få prima vara direkt från källan, så får de skylla sig själva.
Så nu inleds operation nedtrappning. Några heta tips?
måndag 1 mars 2010
Fyra månader ca
29 oktober, 29 november, 29 december, 29 februari? Om den 29 februari inte ens finns i almanackan, så är det kanske helt lugnt att jag skrivit "4 månader" den 29 mars i min kalender?
//mamman som inte har koll och som måste fråga på BVC hur många veckor hennes barn är...
//mamman som inte har koll och som måste fråga på BVC hur många veckor hennes barn är...
En rättelse
Både som gravid och nybliven mamma möts du ofta av rådet "passa på att vila medan bebisen sover".
Jag vill härmed göra ett tillägg:
Har du tvillingar? Ok, då kan du skita i det rådet. För det händer inte att den stunden kommer. Visst sover dom, men oftast inte samtidigt. Och om de händelsevis sover samtidigt, så kommer den ena eller den andra att vakna så fort du börjat känna hur skönt det är att lägga kroppen i avslappnat vågrätt läge.
Just for the record.
Jag vill härmed göra ett tillägg:
Har du tvillingar? Ok, då kan du skita i det rådet. För det händer inte att den stunden kommer. Visst sover dom, men oftast inte samtidigt. Och om de händelsevis sover samtidigt, så kommer den ena eller den andra att vakna så fort du börjat känna hur skönt det är att lägga kroppen i avslappnat vågrätt läge.
Just for the record.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)