Mjölk i ögat och annat strul

Amen vilken bajskorvsdag det här har varit! Eller det började egentligen redan igår. Man kan säga att det har varit många bäckar små som bidragit till att jag haft lust att svära, banka, explodera och slänga barnen i soptunnan. Men, minsta gemensamman nämnare har varit amning. Eller snarare brist på amning. Barnen amningsvägrar nämligen. Om och om och om igen.

Det går till så här. Gnäll, gnissel och skrik. Edvin övar sin jobbigaste falsettsång och Klara balanserar rösten fram och tillbaka precis där rösten spricker. Gemensamt för de båda är att det låter fult, högt, irriterande och enerverande. Det signalerar ett missnöje, som främst kan tolkas som rop på mat. Mamman med de fulla brösten tar ett barn och erbjuder mat.

Vad händer? Jo, barnet, oberoende om det är flickan eller pojken, tar precis så många sugtag som behövs för att utdrivningsreflexen sätts igång. Just då kommer barnet på att det inte har tid att äta. Nej, då är omvärlden plötsligt extremt oemotståndlig. Barnet önskar att det hade ögon i nacken, inser att det inte har det och börjar att bända, böja och åla på sig, som för att kompensera det. Barnets kroppsform antar en överspännd, lätt c-formad, pinne. Barnet släpper bröstet. Och bröstet bokstavligen sprutar ut mjölk all over the place. Något som ytterligare bidrar till barnets olust att befinna sig i amningsposition.

Situationen som följer är att mamman har ännu fullare bröst. Att barnet är fortsatt gnissligt. Att mamman gör ett nytt försök att erbjuda mat. Att barnet blir förbannat så fort det anar att det kommer hamna i amningsposition. Att mamman lägger ifrån sig barnet. Att det går alldeles för få minuter, och sedan är gnisslet tillbaka...

Mammans tålamod är nu väldigt begränsat. Hon utövar anger management deluxe, sväljer, går en sväng i lägenheten och räknar till tio hur många gånger som helst.

Sedan börjar hon tvivla. Barnet kanske inte är hungrigt ändå? Måste nog testa med flaska och ersättning och se om barnet vill ha det? Se om hon tolkat gnisslet rätt eller fel, hunger eller något annat?

Vad händer? Jo, barnet, som nu, mest troligt övergått från gnissel till klassiskt barnskrik, slukar flaskans innehåll med god aptit.

Mamman bestämmer sig där och då, att nu får det vara slut med amning. Nu skiter hon i det här. Nu har hon varit så jäkla duktig och hållt ut i fyra månader. Om barnen inte fattar det fina (?) i att få prima vara direkt från källan, så får de skylla sig själva.

Så nu inleds operation nedtrappning. Några heta tips?