Dagens eloge

Går till Henrik.

Motivering:
Därför att han drog mig upp ur mitt oinspirerade apatiska bajstramp, vigde sin niorast åt barnpassning, tvingade på mig löpardojjorna och sparkade ut mig i löpspåret.

Och trots att jag hade blodsmak efter 3 km, och trots att det inte går varken snabbt eller smidigt, och trots att jag blir plågsamt varse om att jag är way way far from the good old form. Trots allt detta – it was a halleluja moment! And it made my day.

Tack Henrik!