Pausvila

Idag har vi haft besök av en pausknapp i form av farmor Eva. Finfint med lite barnfrihet tyckte mamman och pappan och pep iväg ut på stan. Vi hade kunnat ta tag i den gigantiska 2 do-list som ligger och gnager på vårt stressade sinne. Men, i en stund av klarsynthet, bestämde vi oss för att skita i allt ansvarsfullt uppstyrande och bara hänga och slänga med varandra. Bjuda oss själva på lite fin kvalitetstid helt enkelt. På tu man hand, just like back in the old days. Med lite "alla hjärtans dag" touch över det hela.

Vi hamnade på Brända Bocken. Dags för á la carte lunch. Det innebar meny och det innebar val. Och det innebar velighet från min sida. Speciellt när mina smaklökar fortfarande är oerhört förvirrade och befinner sig i en mix up influerad av graviditet och amning.

När Henrik frågade om jag bestämt mig hade jag lyckats tratta ner menyn till tre alternativ; laxsallad, tapas eller hamburgare. Men, när jag sa det sista alternativet så höll Henrik på att tappa hakan. Och han började mala "jag har verkligen trattat dig till kött och potatisträsket", "du är en skugga av ditt gamla jag", jada jada jada hit och jada jada dit...

Så kom jag på det. Jag skulle reclaima mig själv. Lite mindre mamma Karolina som inte längre har pejling på vad hon gillar, lite mer Karolina som alltid styr om menyer och får det på sitt sätt.

Plötsligt blev valet enkelt. "Det blir tapas!". Yes, det kändes skitbra. Jag har ju pluspoängat tapas hej vilt i det gamla livet. Dels för det härliga innehållet, men kanske främst för det superba upplägget - flera "rätter" i en. Man slipper nästan välja. Eller man får åtminstånde smaka på flera smaker. Jag brukar till och med förespråka att man äter "vanlig mat" i tapas stylo. Det betyder i min värld att man ställer maten i mitten/ lagar flera små rätter och får på så sätt plocka och smaka av varandra, trots att det är på en vanlig restaurang. I svennebananmun kallas det kanske plockmat, don't know, men strunt samma.

Hur som åter till Brända Bocken. I min exaltering av tapasbeslutet, ignorerade jag glatt att det stod halloumi, oliver och vitlöksbröd i undertexten. Framför allt ignorerade jag att det stod "vitlöksbröd", så Henrik och jag beställde glatt in just vitlöksbröd som förrätt.

När rätten så kom in, visade det sig att även Brända Bocken gjort sin egen tappning av tapas begreppet... Well, jag kan säga så här. Min lunch bestod av till 70 % Halloumi, 5 % oliver, och 25 % vitlöksbröd. Inte tapas i sin finaste form. Men det spelar mindre roll. Jag är väldigt nöjd över min "reclamation".

Och jag är oerhört nöjd över att Henrik och jag satsade på kvalitetshäng istället för "ta-tillfället -i-akt-att-styra-upp-hysteri". Några timmars barnfrihet gör gott. Tack till Eva + kompis. Tid att tala, tänka, lyssna och se är fint. Bästa "alla hjärtans dag"-presenten, no doubt.

Är så kär i min fina man.