Surrealistiskt

”Det blir denna vecka”
”Spelar det någon roll om det blir idag eller i morgon?”
”Ni får komma hit i morgon bitti kl 8”
”Det blir tabletter”
”Vill ni ha en lapp?”

Eh… nej. Vi behövde ingen lapp för att komma ihåg att vi ska infinna oss på förlossningen kl 8 i morgon. Vi kanske snarare hade behövt lite information kring vad som komma skall. Det blir alltså igångsättning… Med tabletter… Klockan 8 i morgon bitti… Vi hamnade i plötslig gladchock och känsla av toksurrealism helt oförmögna att ställa frågor. Min spontana reaktion blev ett stort behov av att stänga ute omvärlden och bara vara vi. Ladda och fokusera och försöka ta in det faktum att i morgon blir det kanske barn.

Istället för att göra något konstruktivt tog vi bilen till IKEA och gick där som zoombies, motsols utan att kolla på något, än mindre köpa något. Efter en köttbullsmåltid lyckades vi slita oss därifrån. Väl hemma har vi sistaminutenboat, packat väskorna, fixat matsäck, bränt skivor, övat andning och massage. Och mellan varven har vi googlat. ”Igångsättning + tabletter”.

Det visar sig att tabletter används när livmodertappen inte är riktigt mogen. Och det stämmer ju att läkaren mumlade något om att så var vårt läge. Googlandet förtäljer vidare att det kan ta tid, lång tid, innan det blir barn. Inte säkert att det blir födelsedag i morgon med andra ord. Och sist men inte minst så resulterade googlandet i påminnelsen om att det kommer göra ont. Kanske ännu ondare än vad det gör i ”vanliga” fall.

Aja… jag har ju ingenting att jämföra med. Det blir som det blir. Men jag tror det blir bra. Tufft men bra. Jag känner mig lugn. Trygg. Kanske naiv. Laddad. Come what may. Tentakänsla.

Det känns som att vi ska ut och resa. Som att vi ska åka och hämta barn. Det känns med andra ord pretty overkligt.

Vi ses på andra sidan!