Köttpuré

Alltså. Jag har absolut inga ambitioner att vara en pretto mamma som absolut inte kan tänka sig att ge sina barn burkmat. Men, en blixtsnabb överslagsräkning säger oss att vi snabbt kommer bli ruinerade om Edvin och Klara ska mumsa i sig burk efter burk efter burk. Så hemmalagad barnmat is a must.

Har tidigare kockat ihop diverse grönsaksblandningar som smakportioner. Och det har ju gott helt ok. Men det är ju grönsaker. Jag kan grönsaker. Grönsaker är min grej.

Jag kan inte kött. Kan inte köpa, än mindre tillaga. Men barnen måste ha kött, så köttpuré måste kockas.

Inser mina begränsnignar och bestämmer mig för att följa recept. Men jag kan inte följa recept. Tillagningen inleds med att både purjon, svartpepparkornen och persiljekvistarna saknas. Blir en rödlök, potatis, och frystpersilja istället. Kött och grönsaker i samma gryta, och inledningsvis luktar och ser det ut som en vanlig hederlig köttsoppa.

Men, efter ett tag börjar köttet se skumt ut, det böjer, bänder, och drar sig. Inser att jag självklart lyckats få tag på de senigaste stackars köttbitarna ever. Det gör att jag får ägna en halvtimme av min dyrbara kvällstid till att dra och klippa i kött för att få bort alla snuskiga sega senor. Kul.

När det var klart mixade jag ihop allt - grönsaker, kött och buljong. Och ju mer mixat det blev, desto mer började jag tycka synd om barnen. Det ser inte angenämt ut. Det är en brunbeige, finmald, gegga. Var tvungen att smaka, bara för att säkerställa ätbarheten. Inte direkt en kulinarisk upplevelse, men okejade det och fryste in det.

Dock. Hela matlagningsupplevelsen får mig att bli starkt tveksam till den egna barnmatstillverkningen. Tidsbrist, energilöshet, och osäkerheten kring om de kommer få i sig så mycket av det och det och det som de ska, gör att det känns som ett stort fett aber.

Känner att en trissvinst måste komma till mig nu. Eller kanske någon smart ekonom som kan bevisa att det faktiskt inte blir billigare att laga egen barnmat. Eller kanske helt enkelt en burkmatsdonation?