Dagen i bilder

Med andra ord, i pincip två aktiviteter: Ett försök att vara Gävleboiga, vilket innebar en promenad till invigningen av bocken. Och matning.

Den senare aktiviteten har förekommit i flera former. Bilden illustrerar en. Dubbelamning är en annan. Den har också förekommit idag. Använde mig av fotbollsgreppet. Men, kära vänner, I spare you from dubbelamningsdokumentation. När min kära mor var på besök försökte hon intala mig att det är vackert med dubbelamning. I say no. Det är inte vackert med dubbelamning...

Därmed har vi inte ägnat oss åt det som många andra (enligt facebook) verkar ha ägnat sig åt en dag som denna. Dricka glögg, äta/baka julaktiga kakor, tända adventsljus, etc. Inte för att vi inte ville, utan för att vi har utmattade ofungerande hjärnor som 1) inte riktigt fattat att det är första advent redan, 2) inte kunde fundera ut vad som är standard procedure en dag som denna.

Aja, sånt är livet i dubbelbarnsbubblan.

Nu läge att intensivsova innan nästa foodsession is up.

Man tager vad man haver

I detta fall en läslampa på dekis och en ljusslinga inköpt av en ladyboy i Bangkok. Mixa och så vips - en underhållsmojäng till Edvin och Klara. Resultatet blev stora ögon och ett ögonblicks lugn för föräldrarna (ävem fast E ser lite sur ut på bilden).

Småcheferna

Jag säger bara det.

Vårpromenad i november

Idag var det dags för de första solstrålarna på länge. Kanske de första under Klara och Edvins livstid.

Ve november! Älskar inte denna månad. Jag gillar hösten skarpt. Min årstidsrangordning lyder vinter, höst, sommar, vår. Men november är liksom ett straff. Den månaden skulle jag gärna deleta. Fast samtidigt så ger den perspektiv, andra månader blir så mycket mer uppskattade. Och framför allt så gör november att jag lyfter upp december och adventstider till skyarna.

Hur som helst. November är inte en fullt så anskrämlig månad när det kommer dagar som denna. Strålande sol, blå himmel, frisk härlig luft, mor/mormor på besök och promenader. Dessutom lyckades jag promenera i normal hastighet och inte i en släpande snigeltakt, vilket varit fallet det senaste halvåret.

Famljen

Facts and figures

Idag är det treveckorsfödelsedag på Parkvägen 9 i Gävle. Det har vi firat med ett besök på BVC. På darriga ben gick vi dit för att få kvitto på om de växer som de ska eller ej. Pratade med en kurator från sjukhuset igår och hon konstaterade att det är inte konstigt om Henrik och jag är föräldrar av den nojigare sorten efter allt som hänt...

Hur som helst. Klara och Edvin gör sitt bästa för att förvandla sig själv till små sumobrottare (även fast det är långt kvar) och de har ökat i vikt på ett fullt godkänt sätt. Skönt. Men får-de-i-sig-tillräckligt-med-mat-nojjan består hos föräldrarna.

Aja. Här kommer lite hard facts on request.

Klara vid födsel: 3062 gr, 48 cm lång. Vid 3 veckor: 3435 gr, 52 cm lång
Edvin vid födsel: 2495 gr, 50 cm lång. Vid 3 veckor: 3145 gr, 51 cm lång
(Obs! E mättes först efter 1 vecka pga att de inte hann göra det i början)

Förmiddagsvila

True blood

Jag gillar blod. I alla fall när man behöver det.

Har konsumerat tre påsar/enheter/vad-det-nu-heter det senaste dygnet. Känner mig som en vampyr. För jag behövde blodet för att fungera.

Varför? Jo, därför att min livmoder tydligen inte dragit ihop sig som den ska. Och natten till igår resulterade det i gigantblödningar. Not so nice. Men en abulansfärd, en akutoperation och tre blodpåsar senare, så är jag på benen igen. Och framför allt - jag är hemma hos min fina lilla familj.

Nu får det vara slut på sjukhusbesök. Statistiken förtäljer att vi på två veckor hunnit med tre ambulansfärder, en helikopterflygning, x-antal avdelningar, samt att 3 av 4 i familjen varit inskrivna pga oklara oönskade tillstånd. Det är bara Henrik kvar. Och han ska inte bli sjuk.

Punkt.

Två veckor

Idag fyller Klara (randigt) och Edvin två veckor!

Det har minst sagt varit två intensiva veckor, en riktig rivstart in i föräldralivet. Det skulle ta alldeles för lång tid att berätta allt i kronologisk ordning, men jag har varit och är på många sätt ett känslomässigt kaos. Vi har upplevt två veckor fulla av både bajstramp och champagne, och varje sekund, varje minut är fyllda av starka intryck. Det kommer ta tid att bearbeta allt. Och det känns viktigt att bearbeta allt.

Men just nu försöker vi samtidigt att njuta av nuet. Njuta och fascineras av de fantastiska barn vi fått. Förundras över att fingrar, tår, ögon, öron - allt - hamnat på rätt ställe. Jag är helt oblygt oförskämt subjektiv och tycker att Klara och Edvin är finast i världen.

Nu väntar nattpasset...dubbelamning, dubbelrapning, dubbelbytning av bajsblöjor, dubbelamning, dubbelrapning, dubbelamning, dubbelrapning, dubbelbytning av bajsblöjor...