Från en bubbla till en annan och tillbaks

Igår bjöd Brollan upp till Villafest total för att fira sin 30-årsdag.

Och på samma gång bjöd hon indirekt upp till stor gangreunion, kvalitetshäng, fuldans och Kalmarnostalgi. Det ville jag inte missa.

Så, efter omstrukturering i familjeplaneringen, en del pusslande och en del stress satte jag mig på tåget destination Enköping. Med andan i halsen occuperade jag tågtoaletten och drog på festsminket.

Sedan tid att tänka. Koppla bort. Njuta av att vara ensam. Att bara vara Karolina, inte mamma. Att förnimma tiden av ansvarslöshet. Att vara på väg. Mot fest, mingel, dans, intressanta disskussioner, inspirerande människor. Bästignar. Det kändes så oerhört härligt.

Fast pirret i magen steg nästan ännu mer när jag kände att jag faktiskt just då hade både och. Att jag var jag och på väg och allt. Men att jag, JAG, också har två fantastiska barn och sambo som kommer vänta på mig när jag kommer tillbaka. Vilken lyx!

Jag njöt av gårdagen. Jag behövde gårdagen. Jag behövde dansa sönder mig. Verkligen.

Men, det kändes väldigt fint att komma tillbaka till min nya hemstad och där mötas upp av de mina. Inbillar mig att de var glada att mamman var hemma igen.