Vårt internet ligger nere. Sedan i torsdags. Det är lång tid. Alldeles för lång tid. Abstinensen har varit påtaglig. Inte för att jag hinner spendera speciellt mycket tid framför nätet these days. Men, det blir så oerhört tydligt hur livet på många sätt är uppbyggt kring internets varande. En tanke - lust att googla. Nej, just det. Vi behöver en byrå - kolla på blocket. Nej, just det. Har vi några pengar, kolla banken. Nej, just det. Finns jag? - kolla facebook. Nej, just det.
Som ni märker är jag just nu tillfälligt uppkopplad. Har nämligen eminent besök av min fina bror. Och det uppstod jubel och fanfarer när han plockade fram datorn med mobilt bredband. Fast i samma stund som jag fick möjlighet att kolla upp allt jag skulle kolla så gjorde den ofungerande hjärnan sig påminnd. Kommer inte ihåg. K a n i n t e t ä n k a l ä n g r e. Hjärnan, vart tog den vägen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, Karolina du är för underbar! Du skriver så otroligt roligt och igenkännande. Jag är så glad att du glömde nycklarna den där dan´ när du träffade Henrik ;) Bamsekramar och pussa Edvin och Klara från faster.
SvaraRaderaHahaha! I know the feeling! Skriv en lista på alla "kolla-upp", ta med den på promenad och titta in hos oss och låna vår dator ;)
SvaraRadera