Jag skulle kunna vara lite avis. Henrik inviger just nu sin nyinköpta längdskidutrustning tillsammans med min bror i härliga Hemlingbyspår. Jag har sjukdom i kroppen och är hemma tillsammans med två tidsinställda bomber. Hoppas att Edvin och Klara väljer att brisera i hungervrål först när hela personalstyrkan är på plats igen.
Men snart är Karolina + Edvin & Klara + ensam hemma dagar och nätter = verklighet. Så istället för att vara surmusig, väljer jag att se kvällens aktiviteter som ett träningspass även för mig. Startar i små doser helt enkelt.
Än så länge går det över förväntan. De sover och jag bloggar. Nästan för bra för att vara sant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hörrö-du! Träning ger färdighet. Varje dag lär man sig nåt nytt, nåt trix, nån tids-minimering, nåt som får vardagen att flyta på lite lite bättre. Jag lovar, även om det känns overkligt övermäktigt för tillfället, kommer du fixa det. Lövar! /Carro.
SvaraRadera